Aftonbladet – 9 november 1832, sida 3

En ansedd Neapolitansk köpman, som vistades några månader på Afrikanska kusten i trakten af Tunis och i Egypten, fick lust att erfara något om sin unga vackra fru, som han qvarlemnåt i Torre det Greco, nära Neapel. Man rådde honom att vända sig till en spåman, Detta gjorde han äfven: en oskyldig gosse blef, såsom vanligt vid dylika tillfällen, anskaffad, trollformeln uttalades, barnet befalldes a!t se i handen, som var bestänlt med några droppar vatten. Efter några minute sade gossen: jag ser ett fruntimmer i ett blått, fikt broderadt tifstycke och en guk klädning, med ett korall-halsband; stora öronringar och en silfverpil stucken genom heunes upplagda hårfläta; korteligen, han Bbeskref till puökå och pricka den unga fruns söndagsståt, och hennes apsigtsdrag så noga, att till och med den skälmska kindgropeoa ej förglömdes. Då gossen tillfrågades om han såg något mera, svarade han: ack! nu ser jag em besynnerlig byggnad, som jag aldrig sett maken till förr; den är full med folk och glänser af vaxljus och förgyllning. -Necapolitanaren igenkände straxt i denya beskrifning teatern San Carlo, hans landsmäns paradis; men han kunde icke tänka, att hans fru i hans frånvaro skulle vilja infinna sig der. Så var det ändock, ty gossen sade straxt derpå: och der ser jag fruntimret med det blåa lHifstycket och bredvid henne en mani röd rock, som hviskar henne något i örat. — Diavolo! tänkte Neapolitanaren. Nå, hvad ser du nu, sade häxmästaren. — Jag kan kpoapt beskrifva det svarade gossen, i det hag satte handen nära för ögat. Det är så mörkt . men nu ser jag em låpg, låpg gata och ett stort hus