Aftonbladet – 9 november 1832, sida 2

Vi meddela i dag den närmare beskrifning öfver de 8 k. Skogsläpparnes tillstånd, som blifvit oss tillsänd af Hr Mag. Petrus Laestadius, hvars anmälan, till insamling för dessa nödställde Nordboer , ; för några dagar. sedan infördes i bladet (Iasamlingenfortfar). Jag anser mig skyldig att för Tit, något specielare och utförligare framställa förhållandet, än som kunnat ske i sjelfva annonsen: tilläfventyrs är det något som kan intressera läsarena; ; Först och främst får jag, med åberopande af min förlidet år utkomna journal om missionsresor i Lappmarken, erinra om skillnaden mellan Fjel!l-Lappar och Skogs-Lappar, samt huru de senare vissa tider af sommaren ej) kubna valla sina renar, hvilket gör att rofdjuren den tiden hafva fritt spel. : De sistoämndes antal har under de tvenne sist förtlutna somrarna varit ovanligt stort, emedan allt sedan 1828 tillfälle att förfölja och utrota dem saknats i anseende till brist på snö. Lapparne pläga. newligen på det sättet utöda vargarna att de, när snön är tjock, förfölja dem på skarskidor till dess de hinna upp och: döda dem. Men allt sedan 1828 har snön om vintrarna varit så ringa, att en sådan jagt icke låtit sig göras, och rofdjuren hafva fritt fått grassera och föröka sig. Derigenom förlorades om sommaren 1831 ett högst betydligt antal renar, så att redan då många förmögne och väl behållne Skogs-Lappar blefvo fattiga. — Fjell-Lapparne lida mindre af rofdjuren under sommartiden, emedan de alltid äro i stånd att hålla sina renahjordar i skötsel. — Den påföljande vintern var äfven i flera afseenden olycklig. Marken var på de flesta ställen öfverdragen med isskorpa, hvilket alltid utgör det svåraste oår för Lappen, emedan renarne, som ej förmå krafsa igenom den, dö af hunser. För öfrigt, då det avgränsande Svenska folket, i anseende till.den allmänna brist och nöd som var i landet. ingenting kunde aflåta, så måste Lapparne endast med sitt magra, och derföre skrypa oeh litet födande, renkölt up pehålla lifvet. Mången var af den orsaken tvungen att slagta ut sina sista renar, Sistförflutne sommar åter var högst olycklig för dem som ännu hade renar, emedan vargarne, som förökats till en, aldrig förr känd, myckenhet, huserat så i skogarna, att Lapparne nu i höst på månget Lappland icke funnit en enda ren. Härigenom hotas A:vidsjaurs Lappska allmoge, som består endast af Skogs-Lappar, med fullkomlig undergång, I anseende till den kalla sommaren, -harv äfven fisket varit ganska dåligt, så att minga redan nu länge