Aftonbladet – 9 november 1832, sida 1

Stockholm Thorsdagen den 8 November. Ibland de underrättelser, som väntas med morgondagens post, lärer knapt någon kunna bli af mera vigt, än att erfara resultatet af den sednast afslutade i vårt måndagsblad omnämnda serskilda konventionen emellan England och Frankrike, rörande medlen att tvinga Konungen af Holland till uppfyllande af den bekanta traktaten af den 24 November 1831. Innan detta resultat hinner kornma till vår kunskap, vilja vi slutligen ännu en gång kasta en blick på hela det politiska gyckelspel, för hvilket Belgerne nu så länge blifvit uppr offrade. i Det är nu närd ett och ett halft Ar, sedan konferensen i London först samlades för ätt åfgöra Belgiens öde. Man hörde då vidt och bredt talas om visheten af denna nya och förträffliga kompromissrält, såsom medel att skilja eller sammanjemka. staternas politiska rättstvister. Ieke en droppa blod, ja! icke ett skott krut skulle komma att spillas för att åter sätta Europa i ordning, Moralen tillämpad politiken, som förut hade gjort de mäktige så ondt i sinnet, hade nu på en gång blifvit deras trosartikel, Varaktigheten af en allmän fred beböfde icke mera sättas i fråga. Casimir Perier skulle inom årloppet tillvägabringa en allmän afväpning; och allraminst kunde i afseende på Belgien några betänkligheter uppstå emot könpferensens blifvande beslat. Mången såg väl redan då i hela konferensen icke annat än ett politiskt gyckel; och detta af tvänne enkla skäl; å ena sidan n-mligen att om Holland icke nöjdes åt konferensens beslut, så var det att förmoda, att de tre Sjelfherrskarne icke skulle taga parti emot en Suverän, som på köpet var nära beslägtad med tvänne af dem, för att hjelpa ett folk som i deras ögon bestod af rebeller; och å den andra, att den Kinkiga punkt, hvarpå morarkerne den tiden befunno sig, i följd af Italiens och Polevs uppresningar, framför allt gjorde det vigtigt att vinna tiden , kufva upresningarna och åter konsolidera deras makt. Vi taga oss friheter erinra, det vi också vid denna tid flare gånger uttryckligen yttrade den förmodan att Ryssland, Österrike och