Aftonbladet – 8 november 1832, sida 2

BE RR RA rn nan nn 2 fekter eller underprefekter i provinsen kännas dess arrendatorer och bönder äro i botten beskedligt folk och goda patrioter, Man måste blott göra dem -punktlig och sträng rättvisa, och då kan man alltid räkna på dem, De oroligheter, för hvilka de beskyllas, härröra af tvenne orsaker. Adeln är endast en underordnad orsak, och bar förlorat betydligt af silt anseende. Kyrkoherdarne äro förnämsta skulden till alla olyckor. De stå i spetsen för allt; bland dem gifvas visst goda menniskor, men desse äro sällsynte. Man måste framför allt börja med att beröfva de:sa sitt inflytande; derefter måsie alla busksnår utrotas. Häckarne, hålvägarne, som chouanerne känna, de höga hagtornsbuskarne, som tjena dem till tillflyktsort, utgöra hela deras tyrka. Jag vill åtaga mig att med tio Ghonner bålla flera församlingar i schack. Man hade kunnat skicka tre gåvger så mycket trvupver, som nu, till Vendee, och skultle dock icke lyckats fånga en enda Chouan, om de velat. hålla sig dolde. Ja, om man ock bade följt de sifca underrättelserna, skulle det likväl varit ett underverk, om man kunnat gripa någen enda, Detta ha vi sagt både åt prefekter och generaler. Men det var ord på hälleberget. Man skrattade oss i ansigtet och trodde oss icke. Ännu en gång, man måste utrota ala busksnår, och då skola inga Chouaner mera finnas. Arrendatorerne, om hvilka (jag förut nämnt, hade mindre fruktan för Chouanerne än för oss, I början fydde de oss, när de blefs vo oss varse. Sedan vi talat med dem och gjort deni begripligt, att vi icke ville tillfoga dem något ondt, alt vi tvärtom kommit att beskydda dem, blefvo: då: I lugnare och lemnade oss biträde vid våra efterspanins går. De liberala, som äro få till antalet, voro intagne af fruktan. Handeln bade helt och hållet upp? hört; eländet nått sin största höjd, och jag kunde ofta knapt begripa, huru Chouanerne förmådde uppehålla lifvet. Familjer funnos, der fadern knapt förtjente 6 å 7 sous till att bestrida sina egna, sin hustrus och sina barns bebof. Man trodde öfverallt och tror kanske ännu, att penningar blifvit utdelade bland Cbouanerna. Men detta är ett misstag, Viba ofta gjort Chouaner frågor häröfver. Jag har fält 17 sous, sedan jag kom till bandet, sade cn; jag. har erhållit 20,7 sade en aunan, Till så obetydliga summor inskränka sig utdelningarne af pen ingar. Jag äv öfvertygad att man till stor del hade kunnat förekomma händelserna i Vendee, om man betett sig annorlunda. Jag är viss på att journalerna, ja till oeh med rapporterna från regeringens ewhetsmin, bedragit allmänheten, och icke varit ett ultryck af san— pingen, Jeurnalerna ha tagit felt i afseende på mig. De talade om hvad vi gjort, om, mins hedrifter mot röfvarebandien; de berömde milt goda uppförande, när jag den mesta tiden. hvarken. hade sagt eller gjort något. Landets opinion är mycket mera repuhlikansk än något annat. När jag säger republikansk, så mes nar jag dermed icke några politiska republikaner, utan samfuänds-republikaner, att jag så må kallå dem, republikaner i.sinå seder, vanor: och det hustiga lifvet; och helt säkert skule detta olvckliga land) blifva lugnt, om det rensades. från några röfvare och mördare, som der utsprida förskräckelse. Man måste mot alla utöfva punktlig och opartisk rättvisa, förfara med stränghet mot orostiftarne och utan att hylla någon opinion, skydda alla som förhålla sig fredligt. Vi trodde också, vär vi kommo åa , p . . a-2 0 Kr till Vendee, att man borde gripa tkll de yvtterlic åtgärder, utan skonsmål nyttja gevärselden: ns målle ströfva än aldrig så mycket omkving, så I vi dock icke stöta på något föremål för vår ui i Småningom gjorde vi oss bekante med arrendatorer ( er a ee FF ss ee