Aftonbladet – 7 november 1832, sida 3

försämrade gestalt. uj 3 (LYS Vi måste igår afbryta de utdrag, hvarmetr vi ämnade afsluta öfversigten af detta lilla nyttiga arbete; -bvarföre vi nu återtaga Fader Asmunds lilla: historiska berättelse: Sedan Christepdomen blifvit införd i Sverige. uppkom småningom Presteståndet, och något :sednare Borgareståndet. Genom Påfviska lärans missbruk, till befrämjande af timliga fördelar, växte Presteståndet innan kort till en derhörd makt. Biskoppaine höllo rigtiga Hof, hade:beväpna lt krigsfolk i sin tjenst, och bodde på befästade Slott, samt täflade med sjelfva Konungarne i prakt och öfverflöd. Härigendina utarmades landet och Konungamakten inskränktes ganska mycket, I stället för Jarlarne, söm förr varit Konungarnes: medhjelpare 1 regeringen, blefvo nu vissa Herrar förordnade, som kallades Konungens råd, eied hyilka Konungen, som efler Lyd-Konungarnes afskaffande var ensam rådande öfver hela lTandet, skulle skipa lag och rätt. De andelige skaffåde sig snarl usleg uti detta Konungens Råd, och utvidgåde så Påfvens välde, att regenten omsider måste bero af deras vilja. De bärigenom uppkomna RBiksråden illskansade sig äfven folkets allmänna rättigheter. De uteslötos ifrån allt deltaggnde 1, lagstiftningen, och de såkallade Herredagarnve kommo ir bruk. Det var klart att detta skulle medföra folkets förtryck, Ty de beslut, som togos på Herredagarne, vorp äfven så kraftige och gällande, fastän de afgjordes af eanska få och af egna afsigter Tedda Herremån, som om de varit af hela folket bekräftade. Omsider fann regenten sig föranlåten att Kalta Bandeståndet till deltagande uti lagstiftHingen, för alt derigevom hafva en motvigt emotde mägtige Biskop varne och Rådsherrarne. Sedan Gustaf den Förste afskaffat Päåfveväldet i Sverige, återtog han, gehom sin personliga öfverlägsenhet, en utvidgad IKonpaugamakt. Han inskräöykte äfven Presternas välde,. och stod på folkets bästa. Hans söner och efterträdare följde likväl icke sin store och vise faders och föregångares fotspår. De utvidgade blott adelns makt, försvagade derigenom Riket, och gåfvo det till pris åt inhemska stridigheter emellan Herrarne. Ännu hade icke regentens och undersåtarnes ömsesidiga vättigketer och skyldigheter blifvit bestämda genom nigon skriftelig öfverenskommelsc, som kalas coustitation: En sådan erhölls: icke eller; då Ständerna åt Konuovg Carl deo Kifte uppdrog en. enväldig makt, Denna makt medförde visserligen i bans hand wmycken välsignelse åt landet. Ty han varen förståndig, sträng och hashållsaktig Herre, som sparade mycket, icke åt sig sjelf, utan åt Rikecs Men snart visade sig likväl, att. all envåldsmakt i längden alltid bringar olycka öfyer folket: Ty en mennviska, åfvyen med. den bästa vilja och det ljusaste förstånd, kan likväl icke ensam inse hvad i allting är det bästa, så fallkomhigt som flera, hvilka gemensamt rådgöra om ev Rikes angelägenheter. Dessutom missledes menniskun, hon må vara hög eller låg, ganska lätt af sina sinnliga begärelser. Och ett litet misstag af eu Konure kan medföra oråkneliga olyckor. Så var äfven förhållandet med Carl den Elftes son och efterträdare. Konung Carl den Tolfte, som var ew mäkta stor hjv!te, och tillika en from, gudferuktig oeb rättvis Herte, förstörde likväl hvad fadren hade. sparat utt skattkammaren, och utarmade derjemte läindet på folk och penningar genom ständiga krig, som han fö: de, tilt en stor del utaf ärelystnad. Vid hans död inskränktes derföre Kopungamakten åter, regeringen uppdrogs ät Konungen och Rådet gemensamt, mcu lagstiftningen förbeböklts åt ständernas På detta stöt ) fick Sverige en eonstitution, son: skulle hafva mc fört mycken lycka. för landet, om den blott: vari åtföljd af tryckfribet. Ty då bade folket, genom tie ningar och auvdra allmänna skrifter, kunnat erna! kännedom om RBiksstyrelsens förvaltning, hvarigenoux de store män, som då verkligen funnos i Rådet, su! sig nödsakade att alltid befordra det rätta och sa20I na. Men: som allting uti Rådet afgjordes snart sagdt godtyckligen, och egna fördelar oftast icdde rädtagen, föddes olyckor för folket och inbördes har