Err OniGisar ss fn: afton, då jag promenerade i en skog helt nära den lillastaden B....., träffade jag en mängd bönder som voro sysselsatte med att rödja undah småskog och såga af trädstammarna. På min förfrågan, om de der tänkte anlägga ny väg, sågo de på hvarandra skrattande och bådo mig fortsätta min väg, då jag vid slutet af skogen skulie råka en herre, som kunde svara på min fråga. Jag geck och fann också verkligen en liten, medelåldrig man, med blekt ansigte, klädd i bonjour, med resmössa på hufvudet, och en rensel på ryggen. Han var beväpvad med en läng tub, som han ouphörligt riktade åt det hall, der jag hade lemnat bönderna. Så snart han hörde mina steg, förde han tuben hastigt från ögat och ropade lifligt: — Ni kommer ur skogen, Herre; hur låugt ha de burnit med arbetet? — Jag berättade hvad jag sctt. — Godt, sade han, det är bra. Sedan kl. 3 i morgons (det var vu ungeför sex på afton) har jag stått på post här, och jag hegynte just frukta, att de stackarne ej skulle hålla ord, ehuru jag betalar dem rätt hederligt. Men Gud sare loft ha de hunnit så långt, så boppas jag att utsiglen skall öppna sig vid det gynnande ögonpblicktt,