Upsala Correspondenten berättar följande anekdot om det sätt, hvarpå n Kon: traktsProst i Erkestiftet skall yttrat sig till sin församling, i följd af uppmaningen i del Kongl. Cirku!äbirefvet den 3 Mars, argående dryckenskapen och dess följder. Hr KontraktsProstens ord lära fallit som följer: Nu kommer jag till en samvetssak, som är nykterheten eller måttligbeten, Jag bar icke gjort mig bråttom dermed, eburu de öfverenskommit härom till höger och ycnster rundt omkring oss, men jag ha intet velat skynda dermed, ty vi skola bebandla det alfvarsamt som en samvyctssak och ej göra glänt deraf, som många andra eller en del gjort. Jag skali lä.a opp byvad Kongl. Maj:t skrifver härom. Å så har LKandshöfdingeEmbelet med Kovgl. EandthushållningsSällskapet utgifvit en kungörelse, som lyder så här. — — — — Nå hvad säger ni nu härom? — Jag vill ej annat äv ni vill sjelfva, ty det ni vill det vill jag, säg sjelfva hur vi vill. Det är föreslaget att barn och tjenstefolk skulle afhålla sig ifrån bränvin och starha drycker tills. de äro 21 år, men jag tycker att dela är nog strängt och att det vore nig om vi stapnade vid 15 år; är J nöjda med det, mina vänner, såg sjelfva! — Ja det bliv dervid då. Härmed ansåg ordföranden sig hafva alfvarsamt och nitfullt bebandlat cn, bvad ban sjelf kallat, samvetssak,