Aftonbladet – 2 november 1832, sida 1

en hl. 6 eftermiddagen. KR AR ( för Er uti en af honom undertecknad recension; i samma tidning, af Handlingarnas 7 del, upp4 tagit en famös kedja af anekdoter rörande. händelserna före och under vestra armeens upps tågande till Stockholm år 1309, hvilka Författaren säger sig hafva erhållit af en icke namngifven Insändare , och hvilka gå ut på ingenting mindre än att betaga H. EH Grefve Adlersparre och tillegna Insändare heia ledningen och hufvudmanskapet vid re7 volutionen, samt icke blott beröfva den förr all den förtjenst, som nationen hittills ansett sig äga till honom för detta verk, utan äfven pästan allt moraliskt värde såsom menniska. Det är utan tvifvel förvånande att först efter tjugu år erfara sådana. uptäckter, angående händelser, hvilka varit bevistade af ett så stort antal personer, och under hela denna tid legat ingm den historiska kritikens område. Men oäåktadt all den trovärdighet man är van alt fästa vid det som kommer: ifrån Hr Montgomeries hand, har likväl publiken, besynnerligt nog, enligt hvad vi kunnat inhemta, denna gången gjort föga afseende på den ifrågavarande berättelsen och dervid fogade bittra utfall mot Hr Grefve Adlersparre. Möjligtvis harenochannan enfaldig föreställt sig såsom något vsannolikt, att H. E, Hr Grefve Adlersparre, om han verkeligen icke hade varit revolutionens ledare och upphof,skulle hafva lånat sitt namn såsom Hufvudman åt expeditionen, och af blott fåfänga utsatt sig, att vara den förste som fått lägga sitt hufvud på stupstocken i falt saken misslyckats! Möjligtvis förmodar äfven en och annan, att hvarken Konung Carl XUHL, eller alla de, som efter revolutionen sattes till Statens högsta embeten, hade lagt en så hög vigt på Grefve Adlersparres Person och hans råd, öfver alla vigtigare angelägenheter, som brefyen i de Historiska handlingarna uppenbara, i fall dessa personer icke verkligen hade känt honom; såsom den der styrde revolutionen och hade ledtrådarnva deraf i sin hand. — Tidningen Nya Argus har framställt en gissning, att den i Journalen åberopade Insändaren skulle vara Friherre C. H. Anckarsvärd, och beledsagat denna förmodan med reflexioner, hvilka otvifvelaktigt synas fordra antingen en bekräftelse eller vederläggnivg af gissningen från Hr Friherns sida, isynnerhet då saken redan i sig sjelfär af ett stort historiskt intresse. Men vi bade så när glömt de insända artiklarna. Recenosenten af de Historiska handlingarna ämnar icke för anmärkarens skull spilla några ord, till besvarande af hans förnyade anfil och smädelser i Aftonbladet N:o 252 och 253 Det vore dessutom förgäfves att, om dess misstag eller oriktigheter, söka öfvertyI ga en författare, som, intagen af sin egen oj öfverträfflighet och ofelbarhet, i förhand förklarar, att han aldrig ärnar läsa något som i detta ämne nu mera anföres, En så beskaftt fad skrifställare tyckes vara en typ at sjelf