Aftonbladet – 31 oktober 1832, sida 1

förhand ganska väl underrättad om det tillX ämnade företaget och att den annalkande fi. endens styrka var 12,000 man, lemnade Alzier den 13 Sept. i spetsen för den obetydliga styrkan af 1500 man; hvilken ; till .soch med följande dagen delades. i tvenne korpser, af hvilka han anförtrodde befälet öfver den ena år sin:svåger General. Fadoas och fortfor att sjelf kommendera -den andra, Denna sistnämnde :framryckte mot, Midijah, och stötte på Avaberne vid en stor slätt fem Franska mil från Algier. At!acken. .börjades gevast och inom få minuter var fältet betäckt med 410 döda Beduiner, och resten, ehuru nästaa tiedubbelt starkare än Guvertörens lilla tropp, tog till flykten i största förvirring. General Fadoas korps tog riktningen åt höger, men fann :ingenstädes någon fiende. för sig, och kände: sålunda ingenting om Arabernes företag, förr än den åter förenade sig med Hertigens korps och fann bland de medförde fångarne en af Arabernes förnämsta anförare. Vid återkomsten till Algier fann General Savary 600.man Nationalgarde under vapen. De hade af egen drift-.organiserat sig för att bevaka de poster, dem han vid sitt aftågande måst lemna obevakade, emetlan de 1500 man han tog med.sig på denna expedition är hans enda disponibta styrka, då af. den niotusen, man starka ockupationsarmen;j fyratusen trehundrade äro sjuka och 3,200 konvalescenter! . Två fälttecken fråntogos likaledes Araberne. De äro af grönt siden, och stången slutar sig i en knapp, ej olik våra tamburmajorsstafvar. Den doktrinära Ministeren har knapt fått tillvarelse, förrän den söndrar sig inbördes; detta är ett af de många mörka förebuden, t-afsgende på dess framtidasbestånd. Belgiska angeläigenheterna hafva genast rest tvedrägtens ande mellan de nya monseigneurerne. Herr Thiers, som, enligt hvad vi vid ett föregående tiilfälle anmärkt, är nästan att anse såsom den egentliga Konselj-Presidentien, delar, i afseende på de åtgärder, som mot Holland höra vidtagås, den gamla ministerens åsigler, som önskade en diversion mot ÅAnatwerpen, hvilket åter är alldeles i strid med Herrar Broulies, Guizots och Humanns mening om saken. De som försvara anfallet på Antwerpen påstå att en dylik. diversion ännu alldeles icke vore något Arig, och att detta steg skulle tillfredsställa allmänna opinionen i Brussel och Paris. Emedlertid skulle man derigenom vinna majoriteten i Kamrarne, och efteråt kände allvd tropparne återvända i sina qvarter, och på sådant sätt hade man lyckats alldeles bes värja eiler åtminstone något sakta den väntade parlamentariska stormen.? Det motsatta partiet åter påstår, alt ett dylikt gyckel ingalunda vore värdt att ens försöka; om armden gjorde ett enda steg framåt, blefve det omöjligt att beräkna hvar och när den stannade; en enda militärisk rörelse kunde mediöra ett Europeiskt krig! Antingen borde man: vilja något allvarligt och afoörande eller ack aAllx intet? MHuem