fenhet (som det till Kongl. Maj:t 1781 hemställde, rörande Bonden N. m. fl. hvilka, för det de, i uppsåt att bämnas, om natten öfverfallit Länsmannen N. och bans hustru och dem flere åkommor tillfogat), ej blifvit gjord, än endast i anscende till den för Edsörebrott förut stadgade förlust af äran.? K. Br. d. 6 April 1781. Genom en dylik förändring af påföljden lärer ingen mer än Hr Schlyter finna, att de så kallade edsöres-brolten undergått någon förändring till sitt väsende, d, v. s. till sina karakterer, hvilka äro alldeles desamma nu, som före 1779. Hr Schlyter fortsätter vidare: det är nemligen, efier Hr Lindblads definition, edsöres-brott, om någon t. e. på Kyrkoväg slår annan blånad eller blodvite; — (riktigt!) — men han nämner icke här (utan först sid. 88) dråp, ehuru endast detta sistnämnde, men cj det förra, numera är edsöres-brott.? Då jag uti dcfinitionen upptagit, att, till det minsta, blånad eller blodvite: skulle vara -tillfogad, trodde jag det vara klart: för hvar och en, att om,cunder enahanda omständigbeter och förhållanden, den tillfogade skadan vår af svåraåre beskatfenhet, brottet derigenom icke blefve af en ringare, eller upphörde att varå edsöres-brott. Så ungefär lärer väl också Lagstiftaren sjelf hafva trott, cnär de större kroppsskador, som förekomma i 34 Cap, M.B. icke. nämnas uti. de Kap. som stadga ansvar för edsöres-brott. — Jag har säåledes icke uteslutit det somw verkligen är edsöreshrott. Enligt Hr Schlyters begrepp om edsöresbrott, behöfya. vederbörande icke ställa sig tillefterrättelse K. F. den 8 Sept. 1829, der det stadgas, att Under-Rätts ransakning och utslag i mål, angående sådane Edsöres-brott, å hvilka! penningeböter, jemte fängelse med eller utan arbete, äro i Kongk Förordningen den 20 Jänuari 1779 utsatte, hädanefter skola till Hof-Rätts skärskådande och pröfning insändas, enär Hr Seblyter anser sådane edsöresbrolt nu mera icke finnas. Men emot HANS, Hr Schlyters, auktoritet bevisar det naturligtvis ingen ting) att äfven Lagstiftaren sjelf kallat och ansett ifrågavarande brott för Edsöres-brott, äfven efter 1779, helst Hr Schlyter förut sagt, att han yvet väl, att andra än Hr Lindblad i sednare tider (hvarunder Hr Schlyter naturligtvis inbegriper äfven år 1781) gifvit namn af Edsöres-brott åt det, som numera icke är det; men det tillhörvetenskapen (läs: mig Schlyter) att undanrödja okunnigheten, ej att stadfästa den. Vid detta förbållande lärer Herr Schlyter icke eller finna för godt att göra något vidare afseende å Kongl, Brefvet till samtlige HofRälterne , angående förvandling af såramåls-böter i edsöres-brott den 7 Mars 1794, än i de fall, det uti 23 Kap. M:B stadgade ansvar för cdsöresbrott, då dråp ej sker, ännu är bibehållet. Vidare skulle, genom Hr Schlyters definition på Edsöresbrott, den synnerlighet uppkomma, att man icke saklöst finge dräpa den, som kommit hem till annan i afsigt att hämnas, och der tillfogat honom svårare kropps-skador, men väl tjuf, som. brutit sig in i gård och hus om nattetid, eller sätter sig till motvärn, ehvad det är natt eller dag. 40 Kap. 78 g. M:B. — Att döma af den erfarenhet undertecknad haft tillfälle inhämta under de år han meddelat Juris Studiosi undervisning i Svenska Lagen, härrör denna Hr Schlyters förvillelse derifrån, att benämningen Edsöres-brott för det mesta icke nyttjas i de genom 1779 års Förordning ändrade Lagens rum, och detta, jemte det förändrade straffet, anser Hr Schlyter hafva medfört en viäsendtlig förrändring? i Edsöresbrott, hvarom väl ingen, som förstått nämude Förordning, haft någon aning. — Abt 1734 års: Bagstiftare icke lade någon vigt på sjelfva benämningen Edsöresbrott, emedan namnet icke karakteriserar ett brott, hade He Schlyter kunnat inhämta af 20 Kap. 18. M:B., der benämningen Edsöre.brott icke nylijas om dråp äå anuan i hans hus ller hem, men väl om mindre skada, såsom blånad ch blodvite. Men det måtte vara länge sedan Hr Schlyter staderade Sveriges pu gällande Lag och Författningar. Genam deana, efter hval visalt är, f uppenbar okunnighet föranledda anmärkning, tror j