Aftonbladet – 27 oktober 1832, sida 3

förbättringar kallsinnig man. Hvad godt kan väl följa deraf, att man mnedsätter dem som stå i närmaste beröring med folket? Till Bedaktionen af Aftonbladet, (Forts. från gårdagshladet.) Det misstag och det osammanhang Red. påbördar Anm, kan han svårligen erkänna. Med Stats-skick föreställer han sig något helt, deremot med institutioner delarne af deita bela. Vissa institutioner kunna sägas förän dras, införlifvas med eller frånskiljas det förra Statsskicket. Det har i Sverige efter hand kommit till hvad det nu besfinnes, och kan äfven småningom undergå förändring. Gällande instilutioner sammantagne utgöra således efter Anm:s begrepp ett Stalsskick, icke hvarje institution särskilt betraktad. Det är hvad författaren till Anmärkningavue trott sig tillständigt att anföra i anledning af uppsattsen i Aftonbladet. Trogen sin offeutliga förklaring inlåter han sig icke mera i strid med den brokota Ridodaren, hvilkens onda samycte troligen mera än Bellmans verser försatt honom i en vinda, som vore han verkligen i Djefvulens klor, utropande, förkastat, blasphemer och förbannelser värre än någonsin, hvilket allt i dess replik införd i Journalen står alt iu— hämta. Men skulle verkeligen det oskyldiga mottot, hvarigenom Anm. blott velat utmärka sin förmodade öfverlägsenhet i striden, uppskrämt G. M:s iobilining, bör Anm. upplysa den beängstade, att Anm, lika litet är afgrundens furste, som G. M. en Luxcmohburg, hvarigenom G. M. bör finna sig fullkomligen lugnad. Att döma af den alltför fromma behbandling, hvilken Anm. låtit öfvergå den scandalösa recensionen, kan man eljest äfven i värsta fallet Säga om. honom: CPest un bon diable. d Författare till Anmärkningarn2 : öfver recensionen af de Hist, handiingarne, P.S. IT det samma ofyvanstående skulle afsän is: nämnde någon, alt em bhbrochyr emot den förime ite onde Anden blifvit utgifven, såsom försök att besvärja dess demoniska förmåga o2me Snillen: under signaturen L P, skola nödgats förena sig i fostbrödralag, för att bestå den svåra kampen. Det vore dock etterkännande af motståndarens styrka. Men monneej dessa två bokstäfver kunde förvandlas! till ;G. och M., hvilka senare, om de icke betyda one särskilta personer, likväl skulle kunna betyda ou dubbel? Om: den värde recensenten i brochyron får utmärkte löford, så är saken misstänkt, ty sjullberönt vill vanligen insmyga sig i dess uppsatser, äfven -ulan lånad signatur, och ingen, om ej sjelf-Biografen, lärer fört sig till minnes eller: anselt mödin: värdt att upteckna allt som på denna merit-lista larer finalas upptaget. Anm., som. aldrig, ärnar lisa rhyarken. denna. brochyr eller något som i detta ämne nu mera auföres, vill blott uplysaianledning at den gåtlika titeln, hvilken misslyckade efterapning kom mit till hans kunskap, att om författaren celler före: faltarne föreställt sig, alt en f. d. Rytteller så kal-lad Ridochs;skolmistare varit Auctor tillanmärkaiagarne, misstaga de sig deri lika mycket, som dem svafyeliuktande G. M, isinaängsliga fantasier. Anm. gör slät fikur till häst, och har i ridkonsten: endast visal ett, dov mindre svårt, prof; nemligen då h red omkull Resenseuten;,. och om än ÅAum. agat em skribler, hvars skrisält ännu röjer pojk-oarier. si är han derföre lika litet skolmästare, som G.. AM: us Historiker, för det han: radoiterar 1 Historiske äm neon. Man har äfven sagt att Hrr L, P.. uppgjort: paralell emellan Grefve: Adlersparre och G. M, hvil ken. naturligtvis skall slutas till den sistnämudes föcdel; Det var, 1 sanning den värsta: förödimjukelo Grefven kunde öfvergå; lycka. åter för Ci Mi om hum icke sjelf är far åt jomförelsen, ty medrysnin le Anm. då förespå honom AEsopi Grodas kända öde aik! Grefve Adlersporre har utgifvit 7:de delen af Historiska Handiinsarne och fortsatt... att dprnti