Aftonbladet – 24 oktober 1832, sida 2

männa ställningen, då hvar och en endast lefde för dagen och grep åt sig hvad han kande, under osäkerheten att nästa. ögonblick slukas utaf den allmänna -omhvälfningens -hvirfvek De nyssnämnde Författarnes sarka:mer mot Presterna , och deras epsidiga predikande af förnuftets välde, kunde väl påskynda, men föranledde icke jäsningen och dess utbrott. Samma följder skulle annars uppkomma öfverallt. der det t.ex. råder en fullkomlig religionsfrihet, bvilket likväl helt och hållet motsäges både af erfarenheten och menniskans behbof af det öfversinliga. Vi beböfva för öfrigt så mycket mindre ingå i någon tvist med Författaren om den tillämpning han af sin historiska: deduktion gjort på tänkesätten inom vårt fosterlaad, som han i alla fall slutligen kommit till det resultatet att allmogens upplyseing-är både nytil tig och nödväudig, och att det icke är: nrera omöjligt att vara gudfruktigs för den ena bondeo som kan skrifva, räknå, och kävva Fäderneslandets -historia och geografi, än för en annan bonde, som icke kan mera än läsa im nantill.? -Vi-tro evdast, att Författaren -blifvit alltför långt hänförd af sitt ädla nit för vården om folkets religiösa och moraliska uppfostran, då .han avgifver nutidens skriftställne att hafva gjort vår Regeviog :och Adel så svåra beskyllningar, som att de ställt Sveriges protestantiska Presterskap i bredd med Frankrikes fanatiska missiovärer, eller velat skilja Presterskapet från all befattning -med :undervisningen.. Detta chifva vi åtminstone aldrig hört yrkas, — Troligeo bar Förf, hemtat dena tanka derifrån, att mången — som det synes, icke utan skäl — ansett kristendomsundervisningen, sådan den nu meddelas, på många ställen, för alldeles otillräcklig, och med icke mindre fog klagat öfver de ringa framsteg folkundervisningen de sednare åren gjort hos osy genom skolors inrättande, när det jemföres med hvad som skett under samma tid t ex. i Danmark. Det måste dessutom medgifvas, att man ganska väl kan lära sig tela katekesen med alla bibelspråken utantill, och tikafullt sakna redtiga begrepp och en lefvande känsla af religionen. Och bevisar icke Författoren att han sjelf instämt ut; denna tanka, så väl genom sitt yrkande på en vidsträcks tare undervisning, som genom de förträltliga varningar och råd han i slutet af sin skiift gifver åt föräldrar, för bildandet af de:as barns hjertan till dygd och gudsfruktan? Efter dessa korta anmärkningar återgå vi till en öfversigt af de öfriga delarne i skriften. Öfver vexelundervisningen har Hr Fryxeh uttryckt sig gan ka korrt, emedan han anser allmänna opinionen derom förut temligen stadgad. Han fäster förnämligast uppmärksamheten derpå, att vexelundervisningens för orda ningssinvet så bälsosamma uvoggrannhet utiivö: relser och former ieke tillhör denana metod ensämt, utan äfven kan införas i andra skaler. Han ger i öfrigt en varning emot den villfarelsen, att sjelfva m-toden och reglementas ol aäla hanna crananloesra an ohiahblin Peo usa