Aftonbladet – 16 oktober 1832, sida 2

tzal ilka ininelsja ar1 J0NseEnand igre att akheinofifvit vard re, akt, ?orletiaflva f de Paan rens pppar, itiierbeare. inuar ska; bevett lotnan an:anEeXgj Migår en, notiv. dast har untidisat så har bemälte Rätt i Stockholms Sodra Foörstads Kämners Ratt senom Utslag den 8 i denna månad ansed! vara gifvet, att jag, som ägt rättighet utgifva en: Tidniog med namnet Svenske Medborgarem i Sioskholm, borde ansvara för artikeln; fjåz2an . om; straffbestämrmmelsen dömt mig skyldig till 6 månaders fästnings-straff, De i målet hos Kämners-Rätten förde, och tillika smed Utslaget, till Kongl, Hof-Rätten insände protokoller visa, att det icke är jag utan Boktryckaren, som bör stadna i ansvar lör artikeln, ty Boktryckaren har utan min velskap och tvärt emot min vilja tryckt och utgifvit berörde Tidnings-Nummer. Efter den bogtolknivg och det rättsbegrepp, som Kämners-Rätten i detta mål utvecklat, måtte den sats ovilkorligen. stå: fast, att om det behagat Boktryckaren titulera den Tidnirg, hvaruti den brottslig ansedda artikeln är ioförd, för: Postoch Inrikes Tidnirg: så skulle lika ovilkorligt Svenska Akademien stadnat i ansvar och blifvit fälld till. samma straff som jag, ehuru lika obrottslig och o skyldig som jag. Det är väl en sanning, att Samvets Domstolen anselt artikeln browuslig, men det är ock en lika klar sanning att deraf icke följer, det jag är brottslig, och bör som brottslig behandlase Sveriges Rikes, oeh alla civiliserade Länders Lagstiftning: och Lagskipping, eår derpå. ut, att icke straffa en oskyldig. Uti det ifrågavarande målet är det oemotsägligea Boktryckaren, som är den sannskyldigt brottilige, om kan icke eller vara mer än en tanke hos hvarje redlig Svensk Man. Jag framställer derföre i ödmjukhet till Kongl Hof-Rätten den fråga? är det med Guds och Mensklig Lag förenligt, att en helt och hållet oskyldig menniska skall lida ett svårt straff i stälet för den sännskyldige brottslige? Ocb böra väl upplyste, rättvise Domare gilla och stadfästa en sådan dom? äfven om. en mörk och bristfällig Lag skulle dertill gifva en afläzsen och orimlig anledning, ech månne icke här kan få gälla, att en god Domare är bättre än en god Lag, och följaktligen vida bättre än en dålig??? Hvar ficnes väl minsta sken till brottslighet hos mig i denna sak? Och då man har den rälta brottslisve gifven, hvarföre straffas icke han? Och hvarföre fritages ban lika evident som den oskyld:ge antastas? Milt öde må blifva buru som helst, jag och mins familj må blifva i grund ruinerade, vår välfärd förstörd och våra hjertan beklämda; jag äger likväl det, som kanske mången annan saknar, ett lugnt och fredadt samvete, ty jag lider oförskyldt och oskyldigt. Målte Kongl. Hof-Rätten besinna detta och alltså upphäfva och ogilla alla de åtgärder, som af Kämners-Rätten i detta grulliga mål från början till slu! blifvit mot mig vidtagne. Stockholm i mitt fängelse å Smedjegården den 11t Okt. 1832 Jag är det icke, och der-hga samhället. Det är detta som Nordamevikanarne mena, då de säga att Europgerne, som så länge: flosoferatöfvers friheten, ännu icke äro mogne derför, och. att Europas fria konostilutioner, långt ifrån att försäkra folken om deras frihet, endast ombyta deras förtryekare, Det kan ej undgå den, som med uppmärksamhet betraktar utvecklingen af den. nyare Stasfilosofien, att den betraktar hela staten blott som en negation, såsom något abstrakt, då dercmot den äldre betraktade den såsom något posilift, eller konkret, Den har endast upptagit vården af det .ena:elementet, hindrendet af det onda, under det den-öfverlemnat det andra, utvecklingen af det goda, endast åt slumpen. Men det fiones ett ogräs; som 4i sig sjelf icke skadligt, likväl blir det, när det utvecklar sig för starkt. Detta ogräs är egoismen, och det-är den som den nyare åsigten framhallat öfverallt till tvefnad, och genom dess. trefnad förqväft det allmännas, det helas, Vi hafva anmärkt att det positiva elementet ej kån utgå ifrån lagarne; vi tillägga, att lagarne äro förgäfves, om ej det positiva elementet utszår från ett annat hålj,. antingen, som i de förra: Europeiska konstitutionernr, ifrån Regenten, eller, som det supponeras i de pya, ifrån folket sjelf, eller, som det. rättast borde vara, ifrån folket och Regenten gemensamt. Å Så länge vi antaga att Staternes bestånd endast hvilar på moralisk grund, måste vi äfven inse, att ett af de vigugaste poitiva elementen i Staten är Hederskänslan, Dea är icke moraliteten sjelf, men den utgör dess. kraftigaste stöd, och dess yttre värn, Starcn förhåller sig 1 detta afseende som qvinnan; Med förlusten af bhederskänstan hafva de båda förlorat allt det öfriga. De: var den starka, den gränslösa hederskansan, som utgjorde forntidens storhet, äfversomr de erda ljusstrålfarne i medeltidens mörker. Det är dess verkningar vi ännu beuvdra i Romarens. och Grekens bragder, i Göthernes kämpadater, och i Riddarnes blodige äfventyr. Det är för dess skuld vi ävnu i dag uvsägta öppen och förbjuden fejd inom sjelfva det fridlysta samhället. Utan Iiederskänslan kan det finnas bos folken vil en. kultur och en Religion, men ingen frihet och ingen. Historia, iindostan bevisar det; ett land der vishet, kultur och religion ä o tusen år äldre än i Eu opa, men som bar det märk. värdiga, att det icke äger någon historia. Hederskänslan, hvars föremål är icke eget, men andras bifall, bar sedan skrifton-tenm och derefter boktryckeriet samt slutligen tidningsväsendet uppkom, fått småningom förändrade och utvidgade utflygter. Hvad som fordom spridde sig endast med svårighet, sprider sig nu med vindens hastighet i alla dircktioner. a 1 ee