Aftonbladet – 12 oktober 1832, sida 1

STOCKHOLM Den 12 Okt. Den nyhet gårdagens post . medförde om uppkomsten af en rent: doktrinär ministdre i Frankrike har tvifvelsutan förvånat hvar och en, oaktadt den synbara riktning, som he. la. det Fransyska systemet tagit åt detta håll: I det vill med andra ord säga till reaktionens och restaurationens. gamla gyldene dagar.? — Att den Konung, som sjelf. varit. emot belägrinagstillståndet, sedan han i några. månvader varit vittve till följderna deraf och det svöpliga slut det erhöll, sedan ban visat sig fullkomligt öfvertygad — och bordt vara det af allt hvad han sett och hört — att ministeren af den 13 Mars, belastad med denna nya skuld, omöjligen kunde hålla sig uppe, alt denne Konung på en gång kastar sig i armarne på omöjligheten, och till sina rådgifvare tager just de män, som voro upphofsmän till belägringstillståndet, desamnre hvilkas mening förut besegrat bans egen och som redan mer än en gång satt hans popularitet och hans thron på spel — allt detta skulle man tro böra korsa alla vanliga beräkningar — i fall man nu mera jieke måste af erfarenheten tro, att hvad som helst numera kan tilldraga sig. Ehuru de Franska bladen vid den direkta Parisiska Postens afgång ej visste något om de nya utnimningarne, voro de hkväl vissa, att doktrinärerne, som de få dagar förut ansågo jemt lika möjlige som Carlisterne, hade spelet vunnhet; och den häpnad, hvarmed denna.sakernas vändning slagit dem, tycktes för ögonklicket ha betagit dem sjelfva förmågan att kommentera en så frappant händelse. Så myeoket visste de dock af de cabinets uppträden som stå 1 sammanhang med minis:!ere-förändringen, att Dupin d, ä. bestämdt afslagit att på något sätt beblanda sig med de män, som bära ansvaret för Beligringstillståndet, att man bedt och tiggt honom — allt förgäfves; och att slutligen, efter de mest förödmjukande scener i denna väg, det. varit vreden öfver att blifva så handterad af en enda man, en advokat, som drifvit vederbörande tillså förtvifladt beslut. — De uitvatiberala bladen äro de enda, som jubilera öfver händelsen; de glädja sig