Aftonbladet – 4 oktober 1832, sida 2

synnerhet då det framställes vilkorligt och frågande, samt ingen direkt uppgift förekommer, så borde det också icke kunna blifva föremål för ett så öfverdrifvet ansvarspåstående. i Märkvärdigast är likväl den delen af anmärkningsmemorialet, hvaruti Aktor vill göra ett brott af författarens allmänna politiska betraktelser. — Att han talatom WNationernes MaJestät , såsom det sannskyldiga, förutan hvilket alla andra Majestäter äro nulliteter); att han i öfverskriften på artikelo vågat förespå en förändring i de Europeiska staternas benämning inom en mansålder; att han betraktat Regenterne såsom de förste medborgarne i samhället; att han anselt dem icke kunna eftersträfva någon högre ära, än att upprälthålla besvurna lagar och bereda de styrdas sällhet, allt detta har Aktor framställt såsom en åsyftning, att under fortsattåsidosättande af grundlagens ord och anda, samt med ledning af några nyare åsigter)(!) sprida irr, läror och förklenliga omdömen icke blott om styrelsesättet, utan äfven om sjelfva statsförmer (!), samt genom dessa tillbakasättning I en förhatlig skugga, och framställandet i en skimrande dager af annorstädes antagpa, siledes ej monarkiska , former inleda folket till ovilja mot de förra, till lystnad efter de sednare; hvaraf följden en gång(!) kunde blifva split och missämja i första rummet samt slutligen kanhända(!) inre eroligbeter af en vida vådligare beskaffenhet. ar man väl någonsin sett en sådan samling af ordsvall eller mera obestimda slutföljder af uttrycken, ån dessa, använda såsom en juridisk bevisning emot en Författare, på hvilken man yrkar det straff, som närmast är intill dödstraffet? Uti alla nysnämaode defar af artikeln finnes 1agenting, som ej bunirade gånger blifvit fritt och obebindrat sagdt och omsagdt:Man skulle derföre snarare tro att memorialets författare här kiifvit elt stycke för en komedi, än en deduktion för en. Jary, om icke påståendet vorenåsot helt annatän ett skämt, Nu påminner memorialet ovilkorligt om den rykthara rättegången mot den Engelska författaren Algernon Sidney under Carl den andras regering, Sidney anklagades år 1693 för upproriska stämplingor; och då endast ett tvetydigt vittne fanns emot honom, men lagen fordrade två till fullt bevis, framdrog Genseral-åAdvokaten, i stället för det felinde vittnesmåiet, några ställen ur eft af Sidney författadt manuscript, der han hade yttrat sig till förmån för en republikensk statsförfattning, ?Hans snillrika försvar (säger hårom en historisk författare) hjelpte intet mot dan genom de moktegandes intlytels? tillsatte Juryn; och hans hufvud föllj hämnadt fieråt genom den vanärg, som träffade hans förföljare, och den offrutliga upprättelse han på sin döda mull erböll af parlamentet? Dessa båda rättegångar hafva myeken likhet, med hvarandra. Aktor har i målet mot Medborgarens utEE a a . 1 a nn) A bb