var svaret. Ofvannämnde föreskrift upprepades, och då Ladyn efter promenaden befann sig fullkomligt väl, sade han: Så går det Tag Ni tillbaka er dotter och låt henne icke mera bära ett sådant bröstharnesk. En annan läkare skulle i ett sådant fall ha, patienten till behag, gifvit Apotekaren förtjenst. Men så gjorde icke Abernethy; han gick orsaken rakt på lifvet och aflägsnade den, utan att bekymra sig om den sjukes förtrytelse, En annan flicka fördes en sommarmorgon till honom, och man klagade att hon sväljt en spindel, Abernethy fångade hastigt en fluga och befallde den sjuka taga den i muanen, sägande, att om-bön några minuter derefter spottade ut flugan, så skulle spindeln snart komma efler, Men om i en sjukdom verklig fara var å färde, så felade Abernethy icke i nödig uppmärksamhet. Endast öfverflödiga frågor och långa beskrifaingar på inbillade symtomer voro honom vidriga. Emot de fattiga i haspitalerna var han god och uppmärksam, och alla som kände honom gåfvo enstämmigt hans menniskoälskande och goda hjerta det vackraste vittnesbörd, så rått och sträft hans yttre än tycktes vara. En berömd Kirvurg sade honom en gång, att han uträknat, det Doktorns besynnerliga uppförande emot patienterne årligen inbragte honom tvåtusen pund. Utan att säga ett ord vände Abernethy honom föraktligt ryggen. Emedlertid hade den excentriske mannen, oaktadt alla sina besynnerligheter, en vidsträckt praktik, och vidt och bredt ifrån frågade man honom om råd. Som ett bevis på hans goda hjerta berättar man följande händelse. En Enka från en aflägsen provinsstad hade kommit till London med sin dotter, som led af en långvarig kronisk sjukdom, för att söka hjelp hos Doktorn. Kuren räckte flere veckor, och hvart och ett besök af läkaren betaldes ordentligt med en Guinge. Den goda frun tycktes, osktadt sina inskränkta medel, icke sky någon kostnad för att se sin dotter fullkomligt frisk, Då denne aldeles tillfrisknat och skulle anträ:da återresan, lemnade Doktorn henne en dosa, hvari, som han sade, han velat ge någat till efterkur. Men huru förvånades hon icke, då hon vid hemkomsten öppnade dosan och deri fann alla de guldstycken Doktorn hade fått. På detta grannlaga sätt undvek han att sätta modren i förlägenhet, 1 det han tillika undandrog sig alla tacksägelser, hvilka väl icke voro i hans smak, Abernethy var icke afde der sockervattensläkarne, som med vigtig mine känna den sjuke på pulsen och på samma gång skratta ivom sig sjelfva; han var en man med djupa kunskaper , som gaf allt sitt rätta namn och aldrig på känslans eller höflighetens bekostnad gjorde sig skyldig till en osanning. Verlden kallade honom derföre rå och oslipad, Vara eller icke vara? .. så ofta denna fråga gjordes honom, var hans svar öppet, och den scn 1 Då ee a ee