anledning till de löjligaste uppträden, men var snarare följden af hans motvilja för vidlyftigt prat och öfverflödiga bisaker, och unde förr härledas från hans skarpa blick, ans ljusa omdöme och känsla afoberoende, in från ett Gcvänligt och känslolöst hjerta. Jan försmådde alldeles att förvärfva rykte och förtroende genom sådana små konst;repp, hvartill ofta de skickligaste läkare vedlåta sig. Då en patient besökte hoom, läste man genast i hans ansigte: Här r jag och vill gifva Er mitt råd, om Ni beöfver det; men Ni måste taga det som Ni inner det; är Ni icke nöjd dermed, så får let så blifva; gör hvad Ni vill; håll munen på Er och lemna mig i ro. I en sådan sinnesstämning fann honom en lag en Lady, som väl kände hans oöfvervinwerliga fördom mot Evas döttrars arfsynd, och lerföre besvarade hans lakoniska frågor så orrt som: möjligt. Samtalet mellan läkare och vatient under trenne besök lydde sålunda. rörsta besöket: Damen kommer in och visar Joktorn sitt finger. Abernethy: Skuret?? — Damen: bitet.? — 4: hund?? — D.: pape;0ja. — A4.: gå hem och lägg på ett omlag.? — Andra besöket: Fingret förevisas. 4.2: Pbättre? — D.: sämre — AA: gå hem ch fortfar med omslagen, — Tredje besöet: Fingret visas ännu en gång. 4.: bättre? — Di Pbra -— 4: Ni är dock det bästa runtimmer jag nånsin sett, Gud vare med ör! Ett annat fruntimmer hade bränt sig i arnen och kom på vanlig tid tre dagar å rad. ill Doktorn, hvarvid ett dylikt lakoniskt samal föreföll, Första dagen: patienten visar sin. rm och säger: Pbränd, — 4: jag ser det — han ordinerar några omslag och hon afägsnar sig. — AZhdra dagen? patienten komner in och visar sin arm: bättre? — AA: jag ser det, — Tredje dagen: armen framvisas. Rätt bra, — 4: ?Det kan hvar narr äga mig. Hvarföre kommer Ni då ännu en sång? Adjöl? En patient rådfrågade Abernethy om en ,låga i ena armen och sade: det gör alltid ondt när jag håller upp den. — 4.: Hvad usan behöfver Ni då hålla den ij höjden? Men den råe Doktorn blef i synnerhet örargad, när han träffade på sådana sjukdonar, som härledde sig från öfverlastning och ymåttlighet, En landtjunker, som var! behäfad med en sådan sjukdom, kom en dag till hoom ech frågade honom om råd. Ni glupka djur skrek den förbittrade Doktorn i tället för att svara på hans fråga; först oroppar Ni magen full, och sedan vill Ni att ag skall töma den? En ung Lady fördes en morgon af sin mor ill Abernethy; hon hade stor svårighet att anlas straxt sedan hon stigit upp från sitt arvete, och i synnerhet efter måltiden , saderden ;ymma. modren. Då Doktorn såg att hon var nycket trångt snörd, fattade han, utan att äga ett ord, en sax och uppskar snörlifvet lt, nedifrån ända upp, derpå tillsade ban ienne att på tio minuter gå ut att pro