Såsom tillägg till berättelsen i gårdags bladet om Hans Maj:ts Konungens hemkomst, meddela vi ur Post och Inrikes tidninzen Hans Maj:t Kanungens svar till Hr Öfverståthållaren, Magistraten och stadens äldste: M.H. De bevis påtillgifvenhet, Jag emottager af Magistraten, de Femtio äldste och hufvudstadens Borgerskap, äro Mig icke oväntade. Van att vid hvarje tillfälle af dem erhålla nya vedermälen deraf, är Jag alltid derföre erkänsam, och Jag anser Mig lycklig, att hafva kunnat ingifva dessa tänkesätt. Jag vet att värdera dem, och har idubbelt afseende funnit Mig tillfredsställd af vissheten, att J hafven deltagit i Min lycka, då J erfarit det lifliga och sonliga emottagningssätt, Jag rönt af de begge Brödva-Rikenas invånare. Fullbordandet af det stora företag, J omnämnt, skall för kommande sekler blifva en varaktig minnesvård af den rådande endräg-, ten, den starka viljan hos Svenska nationen och dess Regering. Handeln och jordbruket, dessa out!ömliga källor till menniskornas välstånd, skola icke dröja att röna de lyckliga följderna af de båda hafvens förening. Den skall äfven hafva ett fördelaktigt inflytande på Staden Stockholms handel och konstflit. Denna Stad riktar redan Staten; ty den erlägser hälften af tullinkomsterna. Då Jag gaf namnet Stockholm åt det Finies skepp, Jag befallt skulle byggas, har jag haft för afsigt att försäkra Hufvudstadens invånare om min fortfarande välvilja, Mitt förtroende och Mn aktning. De önskningar, Borgerskapet uppsända till Försynen för Mig och Mia Eumilj, eriora miz om dem, hvilka af detta Borgerskap yttrades för 22 år sedan, då Jag, lör första gången in. trädde inom Hufvudstadens murar. Dessa önskningar voro, då som nu, rena och