Aftonbladet – 29 september 1832, sida 2

Bolaget, var Prosten 1 Ringarum, Stenkula, till. mötes i spetsen för 40 bönder och bonddrängar, af hvilka en bar en hvit fana med ett rödt frimurarkors, Trouppen var väl inöfvad af Herr Prosten och paraderade med oväntad hållning. Då fartyget inkommit i slussen, höll Herr Prosten till Hans Maj:ts ett för tillfallet passande tal och läste derefter Herren välsigne dig ge, hvaröfver Hans Maj:t betygade sin tillfredsställelse i Nådiga ordalag som af HH. K. H. Kron-Prinsessan tolkades; och befallte Hans Maj:t Herr Prosten sjelf nedkomma till Mem med upgift på socknens fattiga för att hugnas en med nådegåfva. Härpå fortsattes tåget till Mem, der Hans Exellence af Wetterstedt på Hans Maj:ts befallving utropade slussens namn : Franc Sparre. Hr General Spårre och Directionen stodo på sidan vid elussen och täckes Hans Maj:t från fartyget räcka Generalen sin hand som denne hade nåden kyssa, hvarefter H. M. sjelf kysste Generalen; den öfriga Kongl. familjen betygade derefter med nådiga hälsningar Hr Generalen sin tillfredsställelse. Fartyget utfördes ur slussen af CanalDirectionen och då nu Jakten flöt i Östersjöns vatten var målet hunnvet och de Kongl. Personerne stego i land under salut från så val de kanonslupar, som åtföljt på kanalen som frånde kanonjollar, hvilka från Stockholm voro nedkomna och lågo för ankar i den utanför varande viken af Östersjön. i En bataljon Östgötha Grenadierer påraderade och defilerade på stranden, hvarefter Kongl. Familjen gick att intaga middag i en vid Mem uppförd smakfullt decorerad salong, dit Canal-Dirvrectionen hade iuvbjudit ett betydligt antal personer, som mer eller mindre haft någon befattning vid kanalen: häribland bör nämnas soldater från de regementer som varit kommenderade vid arbetet. För tillfället var författad följande Fosterländsk Säng vid Götha Canals öppnande som med accompagnement afsjönas vid måltiden, af valda röster ur Grenadierernes musikcorps, och recitativerne declamerades från musikläktaren af Ar Almlöf, Cuor. Du bröt dina bojor, du fria Nord! De sista, de enda dig tryckte: De klippor, som stängde din bördiga jo:d, De fill, som begränsat ditt rykte. Nu leGer du, fridsam, den vestliga fjord bill fjärdarna inanför Bälten, Att helsas af Konunga-Hjelten, DÅ skyndar den högländta källans språng Ur bjertat af Skandiens dalar, Och, mötande salta vågens ging, Om iolandets trefnad hon talar; Der Odlarn och Be:gsmannen böja sin sång