Om Rusthållares beklädnads skyldighet. Sedan den märkvärdiga händelse ivträffat, att rustningsskyldige vid KavalleriRegementerne i Riket, äfvensom vid de till infanteri afsutne KavalleriRegementerna, vid utlysta sammanhkomster, hörda öfver Rikets Ständers af Kongl. Maj:t godkända förslag till BeklädnadsDirektioners inrättande, nästan ötverallt och enhälligt afslagit att ingå derpå, så torde en redogörelse öfver såväl förloppet vid en af dessa sammankomster, neml, vid Lif-Regementets Husarcorps, som öfver de sannolika anledningarna till de rustandes vägran, icke sakna intresse, då det utan tvifvel altid blifver ett anpmärkningsvärdt förbållande, att ett förslag, hvilket af de båda Statsmakterne ansetts för de rustande så fördelaktigt, att det till dem bordt framställas, vid öfverläggningen derom, af de Rustande blifvit så enhäliigt förkastadt, att icke en enda röst utfallit till bifall. — Man kommer till en början härvid heltnaturligt uti en tvekan, huruvida någon tidsandans böjelse, att motsäga maktens åsigter, eller mindre benägenhet, att med förtroende och tillförsigt omfatia dess framställningar och förslager, äfven härvid varit inverkande på utgången; men händelsen har vid detta tillfälle inzsalunda varit sådan, Säsom ett alltför talande bevis emot en dylik förutsättning får anföras, att sjelfva Hr Justitie-Canzleren Bergenskölds ombud voterade emot förslaget, och alt StatsRådet H. E. Hr Grefve Mörners vid omröstningen närvarande Inspektor nedlade sin prineipals röster, troligen för att ej. äfven genom sin voteringssedel, förkasta ett förslag, som ifrån Konungens Rådkammare tillöfverläsgningsämne utgått ibland allmänheten, eller af farhåga att, genom ett enda bilall till förslaget, ådagalägga en alltför liten urskiljning i afseende å de förhållanden , som ifrån förslagets anlagande för de rustande skulle uppkoim