Aftonbladet – 25 september 1832, sida 3

fcona Varyma Upplylles ICKE torr an Lordagen den 17 November, hvilken dag det så!edes bör förmodas, att festen skall blitva firad. — Den som önskar öfvertyga sig om den nu angifne dagens riktighet, vill Insändaren i synnerhet hänvisa till de historiske källor i afseende på Trettioåra kriget, hvilka af katolske författare äro lemnade, Det är bekant, att alla katholska länders regeringar antogo den Gregorianska tideräkningen år 1582, och att de Tyske protestanterne icke antogo den förr än år 1700. Den nya tideräkningen var således allmän bland katbolikerne uoder ett halt :rhundrade före Gustaf Adolfs död, men blef det icke bland protestanterne förr än två tredjedels sekel sednare än samma katastrof. Uuder dessa sextioåtta år hade tidens häfdatecknare af sistnämnde troslära, åtminstonde fl:ste bland dem, hänfört Konungens dödsdag till den 6 November, och efter dem bar til och med Schiller utsatt flere händelser på den nu såkallade gamla stylens dagar. Insändaren tager sig den friheten erinra hvarje forskare af den historiska sanningen om den uppgift, som igenfinnes uti Schmidts neuere Geschichte der Deutschen, der det i Femte Delens Femte Bok läses: att sedan Wallenstein om aftonen den 16 November (efter nya stylen) hade blifvit vid Liitzen underrättad om den Svenske Konungens ankomst till WVeissenfels, lät han sig deraf icke för skräckas, oaktadt han blott ägde 12,000 man närvarande, emedan han med säkerhet räknade på Pappenheims ankomst i rättan tid med förstärkniog från Halle. Hela natten använde han till anstalter att möta Konungen, som också den påföljande morgonen riktigt iofaon sig, — Det var denne sistnämnde dag (den 17 November), som slagtningen vid Liätzen föreföll, under bvilken Konungen snart nog stupade. I öfrigt hänvisar Insändaren till de författare Schmidt rådfrågat och ofta åberopar: Khevenhäller, Gualdo, Burgus, Franche ville , Lansherg, Det lärer icke behöfva evinras, att den 17 November riktigt svarar motden 6 efter gamla stylen, Den Svenska Kalendern upp.ilver väl den 18 November såsom, enligt Julianska tideräkningen, svarande mot den 6, och sidant bör icke annorlunda anses, än såsom en uppasift af sistnämnde tideräknings ökade felaktighet, då densamma år 1800 bibehöll Skottdagen, i stället att, såsom den nya stylens erkännare, utesluta den, och hvarigenom den gamla stylen skred med ännu en dag tillbaka, utötver de redan felaktiga elfva dagarne. Efter alla dessa välmenta framställningar , månne man icke äger anledning att ifrågasätta en ändring hädanefter i den Svenska Kalendern, i afseende på Gustaf Adolf den Stores åminnelsedag, så framt verkligen en. Kalender bör ens befatta sig med uppgifter, hvilka synas vara Historien egentligen förbehållne? Fr CC cC