oppositionen varit trogen sina tänkesätt ifrån början, men deremot Regeringen sjelf gått en motsatt väg, och blifvit otrogen emot just dem, hvilka den hade att tacka för sin upphöjelse? Svaret ligger i Frankrikes hela ltistoria under de sista tvenne åren, och behöfver här icke vidare, än hvad nu skett, serskildt utvecklas. Att emedlertid irgen efter Julirevolutionen offentligen yrkade på en republik, utan alla åtnöjdes med anspråken af en mona:ki med republikanska institutioner ,? — att. nationen då icke jagade efter en drömbild, utan vilJe göra så mycket den kunde af verkligheten, utgör ett giltigt bevis derpå, att Fransmännens politiska upfostran år 1830 verkligen var ganska utbildad. Men det är här vi komma till sjelfva stridsfrågan för dagen. Det har icke varit nog för dem som vilja skräma mängden för de republikanska iderna, att framställa en republikansk statsförfattning såsom odughg för Frankrike, och afmåla hu:n föga frihet är passande för ett sådant styrelsesätt. Monarkien med de republikanska instilutionerna är dem en lika svår nageli ögat, och har derföre fått dela samma fördömelse. I anledving häraf måste vi fråga? Hvad äro då alla de inrättningar, hvi!ka ut:öra skillnadeov mellan ett constitutionelt morarkiskt och ett absolut enväldigt Styrelsesätt, annat än republikanska instiiutio: er? Hvad begrepp skall man göra sig om meningen med folkets deltagande i lagstiftvingen genom iepresentanter, om detta icke är en republikansk institution? Folkets rättighet att endast g nom dessa representavter beskatta sig sjelf, alt granska hushållningen med allmänna medel, att gilva eller vägra de anslag Regeringen äskar; att genom en parlamentarisk majoritet kunna fordra en föran tring af Konungens hela Rådgifvarepersonal; att öfverlägga och besluta om de allmänna lagarna; om allt detta icke kan kallas republikanska institutioner , hvad är det då? Och det förskräckliga mouvermentet, hvad är d.t, annat än ett bemödande att framskrida. på denna bana, och att 2cenom ändamålsenliga förbättringar i sambällsorganismen, öfverföra de politiska rättigheterna så mycket som möjligt till de mest upplyste och oberoende ibland folket? I samn.a mån, som man nalkas detta mål, och iförening dermed lyckas att böja den stora mängden af en nation till det välstånd och den förädling, att den kan delt.ga i åtnjutandet af sådana rättigheter och medverka till uppnåendet af det allmänna basta, i samma mån närmar man sig också obestridligen till republiken, utan afseende på den persons yttre attributer, som står 1 spetsen för arenderna. Detta och intet annat är det sow, efter vår tanka, utgör den sanna liberalismenos sträfvande i Frankrike, och måste utgöra det äfven i andra länder; och innan de, som skrika emot mouvementet, vederlagt dessa satser, förtjenar deras rop icke att anses såsom annat än ett bevis på den djupaste okunnighet ech förblandnivg af de första politiska begrepPO 0 LL anna Ja Sola sv an (XI Iz Ian d