Aftonbladet – 20 september 1832, sida 1

utrikes: FRÄNKEIKE Mellan Konungen och Marskalken Soult har på senare tider mycken köld upstått, och detta förhållande torde få vigtiga fölider. Marskalken talar ur en alltför hög ton i Consv jen, och Konungen vill naturligtvis helst sjelf vara Herre der. Maiskalken afvisar hvarje anmärkning man gör honom iafseende på krigsväsendet, ur en lon som antyder att han han ensam förstår sig på sådant, och Konungen derentiot fivner å sin sida stort nöje i att ega ett örd med i fråga om krigssaker. I slutet at Augusti kom det till en ganska häftig ordvexling dem emellan, Konungen gaf eter, för att få behålla Soult som han behöfver, och Soul!t visade sig äfven medgörlig, ty han ville ogerna sälta sin portfölj på spel. Likväl hafva-de alltsedan ondt öga till hvaranv. Svult sväljer sin törtret, ty han fruktar att se krigsportföljen öfvergå i General Guillenrinöts händer. Konungen deremot skonar icke Marskalken, utan berättar sin omi gfning och alla som vilja böra på, följande I handeise: Marskalken, som vid linieinfanteriet vill införa en slags st:ekertar i stället för de nu brukliga vårjorna, har bestält 100,000 dylika vapen bos ett par fabrikanter i Paris, I nnder vilkor att de skulle taza jernet dertill från bans bruk i granvskapet af Toulouse. I Leverantörerne vilja dock icke samtycka härtill, emedan Maiska!kens jern är ytterst dålist Marskalken gifver dock icke en hårsI mån efter i denna seygga affär och så!unda I hafva vidå — är Mocnngens yttrande — blott två alterrativer, antagen att få allsinga I gevär, eller dem som äro odirliga Ludvig Philips yttrande äv Marskalken bekant, och I han har deröfver blifvit så mycket mes för. j biltrad som hvarje ord deraf är sanning. Det