Aftonbladet – 18 september 1832, sida 1

utrikes: MIDDAGEN I LYON. 3 Den bekanta Odilon Barrot, som, efter hyåd vi af tidningarna erfarit, blifvit med ägta måd., borgerlig pomp och ståt mottagen i Strasburgtsee har under sin dervifrån fortsatta resa blifvit icke mindre väl bemött i Lyon. Här anställdes likaledes en middag eller så kallad bankett för honom. Femhundrade personer bespisades dervid i en stor rotunda. Vid ett rundt bord, dukadt för 25 personer, i midlen af rotundan, suto stadens Dignitairer af oppositionen och den vördade gästen. Från detta bord, såsom från en centralsol, utgingo nitton andra aflånga bord för de öfrige 475 gästerna. Ätningen började kl. 2 e m. Sedan vederbörandes hunger blifvit behörigen stillad, proponerades — för Konungen ingen — följande skålar elter rättare toaster. För Fransyska Fo!ket; För Fransyska armdcen; För tryckfriheten; (af en tidningsredactör) För afskaffandet af alla privilegier och för valrättens vederbörliga utsträckande; För folkens sjelfvalda befrielse och deras inbördes förbund; För Franska industriens framsteg; För ljusets och första undervisningens befrämjande, samt för undervisnings-friheten; För Departementens emancipation, Sedan dessa skålar voro tömde, proponerades en för Herv Odilon Barrot, tryckpressens vältaliga försvarare, Julirevolutionens trogne om bud. Herr Barrot uppsteg och improviserade (?) följande svar: Det är icke med phraser jag vill söka betyga eder min erkänsla för den smickrande uppmärksamhet, hvarmed J kedrat mig; min skuld i detta fall kan knapt gäldas med en hel lefnad uppoffrad i Statens tjenst. J hafven för mig gjort ett undantag i edra bänkettlagar, som förbjuda hvarje personel toast, men detta undantag är blott skenbarts J hafven deruti endast velat egna en hyllning åt tryckfriheten, hvilken jag lånat ett svagt stöd, åt denna moder för alla andra friheter, som ensam skulle, om det behöfdes, framalstra och skydda alla de öfrige. Det är alltid med tiörelse som orden Faädernesland och Frankrike nämnas i en samling sådan som denna, Det är alltid med skäl bifallstecken genljuda vid en skål för folkens befrielse. Denna toast innebär äfven en önskan för det upprätthållande (voeu de I conservation), ja, om det kan tillåtas mig att så säga, när det gäller en så ren, en så helig sak, äfven en yttring af nationalegoism; ty jag önskar mera än jag vågar hoppas, att en (redlig förening skall kamma slutas mellan den revolutionära principen af nationals I iemnlikhet för lacken Dröfninoca mverönetet, — —Ö—) — LL LA 2 — —— AA i —— — ..n—O ZueeI JÖet IR ——— nn