Aftonbladet – 17 september 1832, sida 3

Baleiboskop, Min kära Hustrus dygder, enfaldeligen tecknade med bläck och penna. Gåfvorna äro mångahanda. Må hvar och en sin hustru prisa, Den bästa hustruoa har dock jag; Helt tydligt vill jag det bevisa Med några enkla pennedrag, Hon är ej skön, som förr Helena, Men större dygder hon dock har; Ja, utaf dem kan en allena Visst lyckliggöra hvarje karl Att hon är lam vet jag värdera, Hon sitter husligt 1 min sal, När andras fruar promenera, Och flacka ifrån bal till bal, Dess ögäs färg kan ej beskrifvas, Ty än det aldrig öppet var; Men bättre fru kan väl ej gifvas Än den som icke synen har. Hon ser ej vär jag Lotta smeker, Förstår ej Carins ögonspråk; Jag helt trankilt med Polly leker, Ej fruktande svartsjukans bråk, Och bon är döf, — hon icke hörer När flaskan klirrar mot pokaln, Och dess preåsence mig icke störer, Att dra min Vira uti saln, Och hon är stum; — Ack många vänner Visst afundas min sälla lott, Ty ibland alla dem jag känner En mållös hustru ingen fått. När deras hustrur ömsint käxa Uti en alt, så hög och gäll, Jag undgår hvar sparlakans-lexa. Och ler åt dem så nöjd och säll. Och hon är rik, — på hennes räntor Jag lefver uti sus och dus, Består mig vagnar och betjenter, Och ett och annat ärligt rus. Hon lungsot har; — Man profeterat, Att snart bon hvildn njuta får; — Åt mig hon allt har ren donerat, — Och tiden läker sorgens sår. Vid dess begrafning vill jag dricka, Nn I be Oh -— 1 TT oo HH! 2 52