Aftonbladet – 14 september 1832, sida 2

VN UU OS EO MREAA MEM SS LAaLCUUt UHUOUO diga silfverförråd för utvexlingen, vid neggrannare beräkning, numera endast skulle uppgå till 259,909 Rör i silfver, Skillnaden emellan denna och föregående berökningar skulle uppkomma dels derifrån, att beloppet af den summa som i Banken är ivsatt för assignationer, oeh hvilken, enl. Rikets Stänvders beslut, skulle afräknas från utelöpande sedelstocken, funnits utgöra i medeltal. från sista Riksdag, 3,200,000 Rdr i stället för 2,400,000, hvilket således mivskar behofvet med 300,000 Rdr; dels uti en förut i räkningea glömd summa af 24,500 PBdr, hvilken blifvit landtränterierna meddelad biott såsom förskott till vexling, och således icke äro utelöpande, samt derföre får afdrågas, dels och deri, att de sedlar. som utgifvas för inköp af den resterande silfvervalutan, icke skulle brräknas öka sedelstocken, derföre. att de endast anticipationsvis togos från Bancovinsten för åren 1832, 1833 och 1834, och således på denna tid åter kommo att indragas. Arv Bancofullmäktige sägas ha beslutat, att öfver denna plan inhemta Herrar Revisoiers råd och utlåtande, innan något beslut fattas. Hvar och en som önskar realisatiouens fullbordan, och vi tro att den skall önskas af alla som äro öfvertygade , — att ordning och reda i myntväsendet äro ett oundgängligt vilkor för all verklig uppkomst af industri och välmåga i detta land, kan icke annat än mid Herrar Bancofullmäktige äfven dela den önskan, att silfverköpet wåtte göras så latt som möjligt. Detta oaktadt kunna vi icke utan en viss oro betrakta den utomordentliga ifver, som just nu uppenbarar sig att, coute qwil coute, genomdrifva silfverköpet. Icke för det vi ej, lika med Hr Roseub!ad eller hvilken annan som helst, äro öfvertygade, att förhållandet 3 till 8, mellan silfver och sedlar, är så rundeligen tilltaget, att det till och med kunde tåla någon afprutning. Alla fremmande bankers erfarenhet har visat detta. Men frågan om realisationen har, mer ån måhända vågot annat här i landet, blifvit en opinions-sak, och opinionen i detta, mer än i många andra fall, maktpåliggande. Rikets Ständer och deras penningeverk, Banken, balva också icke från den förflutna tiden någon så betydlig besparing af samladt förtroende, att man nu kan frossa derpå. Man borde derföre icke på något vilkor, icke ens för sjellva glädjen att se silfret i Bancoluckan, önkas ri gra sådana åtgärder vidtagne af Hero Bancofullmäktige, att de kunde tydas så-om ett krångel eller en bristande upriktighet emot allmänheten i upgifter och beräkvingssätt. Det är ty värr! väl kändt, att personer -gifvas, som för vissa intressens skull, utan att göra sig mödan att anfö:a några skäl, ständigt framkomna med tomma rop emot realisationen; bura skola de icke fröjda sig, om de funno något stöd för sina deklamationer uti en upställning af siffror, hvilken kunde gifva skäliga anledninsar till anmärkning ov Po