börjat grälet och derigenom brutit gästfrihe ten i sitt hus, förtjente ett kok stryk för sitt otidiga uppförande. Slå mig i mitt eget hus om du törs — skrek Nils, högst förbittrad, samt afdrog sin päls, och vände ryggen åt Sven. Denne höll sig stilla, och började skratta tillika med åskådarne. Han har ju ingen käpp — aunmärkte en af de sednare; i anledning hvaraf Nils Svenson genast skyndade bort i rummet och framdrog bakom sängen en stor knölpåk, som han, med upprepande af sin uppmaning, räckte åt Sven. Denne stod nu med påken i handen, under det både han och åhörarne fortfoo I sin munterhet. Nu steg harmen hos den andre till sin höjd. Ja slå mig om du vågar, ropade ban ännu en gång, och framdrog en tälgkubbe, hvaröfver har, under oafbrutet upprepande af samma uppmaning, och med en mängd skållsord åt Sven, lade sig upp till stut Nu förgick tålamodet hos den utmanade; han bet ihop tänderna, och böriade med knölpiken af alla krafter prygla Nils Svenssons länder, så fort han orkade, tills svedan förmådde denne att i en skrikande ton återkalla sin begäran , hvarpå de andras mellsnkomst gjorde slut på striden. Sedan detta sällsamma förhållande var vid domstolen uppdagadt, dömde Märads-Rätten , ofvannämnde dag, att alldeostund Nils Svenson ej kunnat visa, alt han lLidit svårare medfart, än erfordesligt varit och han själf anselt sitt kända behof påkalla, kunde nåzot insvar ej åläggas den ankläsade; men deremot törpligtades Nils Svensson, som, utan skäl, gifvit avledning till rättegången, alt ersälta Aktors resekostnad med 13 Ridr 16 sk., att godtgöra hvardera af de afbörda vittnenas tingeresa med I R:dr 16 sk; samt att utgifva, för den anklagades rättegåugskostnad, 6 (Ridr 32 sk. allt Banko,