de genom congressen i Wien tillskapade suveräna staterne till Vasaller, hvilkas länspligt man nog sedan i tidernas längd skall åtaga sig att så småningom fullständigt organisera !! Se der den byggnad hvarpå Tysklands stora makter tvifvelsutan arbeta och hvars hörnsten de icke oskickligt lagt genom ifrågava rande förslag. En byggnad, hvartill de små furstarne sjelfve gifva materialier, genom sin exempellösa blindhet att mot sina egna medborgare söka skydd hos rofgiriga grannar och sjelfmant kasta sig i det svalg som är öpnadt att uppsluka både dem och deras folk. Flere bland Tysklands aktningsvärde publicister hafva redan sökt öpna de regerandes ögon i detta hänseende och solklart bevisat dem, att det ej är hberalismen hos folken som är den farligaste fievden till deras väde, att de tvertom genom öppet förbund med densamma skulle; i hvad fall som helst, ega att påräkna mesta varaktighet för sina throner — ty till ett rent korsståg mot regeringar, som taga sina undersåtares medfödda rättigheter ärligen i fö svar, lära väl icke de absolutistiska regeringarna så lätt besluta sig. — Det är dock: fara värdt att vederbörande ej låta varna sig af dessa välmenta erinringar. Deras barnsliga räddhåga för allt hväd som bär ljusets och friheteus farg är för inrotad, deras blick fö: skum att skönja annat än de närmaste föremålen. Fastmer torde de sjelfve med rättskaffens ifver snärja sig väl in i de nät som deras höge medbröder utlagt för dem, till dess de omsider — så vida ej den starka ande, som är ute på vandring bland fo!ken, dessförinnan gör slag i saken — finna att de med all ansträngning arbetat sig ur Serplla för att begrafvas i Charybdis.