der, beböfver man dock blott skarpt se det i ögat, för att öfvertygas, det en ny, gedigen lank i den kedja af machiaåvellism, hvarmed den Heliga Alliancens gengångare i Berlin och Wien söka omsluta Tyskland, derigenom är färdigsmidd Det finnes nemlhgen två saker, som de stova Tyska Cabinetten med all makt efterfika. Den ena, öppet erkänd, förfäktad med pennan och svärdet, äv liberalismens utrotande: detta regeringarnes härskri från St, Petersburg till Lisabon; och att Cabinetten i Vien och Berlin ha hvar sin stämma i detta vackra tutti, det hör till piecen och förefaller ingen oväntadt eller ur sin ordning. Den andra deremot är ett mörkrets barn, ett litet embryon, med sorgfällighet undangömdt i den aflägsnaste vrå af hjertat och Cabinettet, men derföre icke dess mindre ett öälsklingsfoster, som man så småningom vill vänja vid ljuset medelst små försök, hvaraf det ifrågavarande är ett af de skickligast beräknade. Denna bila ofödda favorit heter: de smärre Tyska staternas fullständiga kufvande under de större — en liten delning å la Polen af Tyskland mellan Preusen och Osterrike. Vi vilja ej inlåta oss i några vidlyftiga betraktelser ötver verkställbarheten af en dylik plan. Tidens syftning, som väl i längden ändå icke hämmas eller tillintetgöres af förbundsdagens pergamentsrullar eller bajonetter, torde väl i födseln strypa favoriten; men de mäktige envisas att ej tro på någon tidsanda, så länge den ej står öfver dem med bilan, och se ej ljuset förr än de sjelfva befinna sig vid lyktpålen. De bara gå blindt på. Låtom oss se till hvad de, ostörde i sin gång, kunna hoppas i närvarande fall. Om det lyckas dem att genomdrifva de smärre contingenternas afskaffande, blir troligen sakernas förändrade ordning den att Konungarne och måhända Baden jemte Hessiska länderna få behålla sin militärstyrka, hvaremot alla eller de fleste öfriga till någon af de nyssnärmnde, — och naturligtvis få Österrike och Preussen dervid mest att säga — erlägga det belopp i penningar, som motsvarar deras cofftingents underhåll och blifva sålunda till en början skattskyldige under sina mäktiga grannar. Detta är första steget. Nu vet man att i alla land, serdeles i så oroliga tider som dessa, är det oundgänglist det regeringen till sin disposition eger en militärstyrka tillräcklig att ge respekt åt landets polismakt, afstyra eller qväfva oordningar m. m. Denna militärmakt hafva de smärre Tyska regeringaarne hittils egt i sina contingenter, som sällan elller aldrig behöft lemna sitt lilla fädernesland, utan vakat föridess tryghet. komma nu dessa att upplösas, så kan väl icke derföre Fursten — vare sig fåfänga eller verkligt behof — blifva utan soliater; men den sumrnua, för hvilken han fordom underhöll sådana, vandrar nu tillen främmande hufvudstad, och på ett fördubbiadt militärenslag lärer, vid det förhållande som i snart sagdt hela Tyskland eger tum mellan regent och undersåitare, väl icke vara att tänka, om ockI ——————— RR — AL LO ee