Aftonbladet – 11 september 1832, sida 4

En fiskmänglerska, som dog på Cholera-hospitalet i London, blef 6 timmar efter heanes död bhegrafven. En stor mängd menniskor skockade gig kring haspitalet, och åtföljde likprocessionen till kyrkogården , ropande oupphörligt att hon icke var död. Folkbopen tillväxte allt mer och mer, och under hegrafningsakten afbröts presten oupphörligt af deras buller. Sedan presten hade gått, började dödgräfvaren och hans medhjelpare att kasta på jorden, och då flere personer sade henom att hon icke var död, svarade han nog oförsigtigt, att han icke fråzade efter om hon var död eller lefvande, och att det var hans skyldighet alt begrafva henne. Detta förbittrade hopen, som nu utfor i de rysligaste hotelser och började att bortskaffa jorden från grafven, somliga med spadar, andra med sina händer. EmedJertid fick ea Polhsuppsyningsman underrättelse om förhållandet, skyndade till stället med cen betydlig styrka polissoldater, och fann grafven nästan åter tömd. Han var nog klok att låta folket få sin vilja fram, och kistan öppnades, byaruti befanns en stor myckenhet vatten, men icke minsta spår att qvinnan blifvit lefvande begrafven. Oaktadt detta öfvertygande bevis, blef folkhopen, som nu steg till 2000 personer, icke tillfredsställd och hotade att rifya ned peestens hus, Ett allvarsamt användande af den väpnade styrkan var dock snart tillräckligt att rensa kyrkogarden och återställa ordningen.