Aftonbladet – 8 september 1832, sida 3

CINMELSIMaUNaYytiSutt, Som tyvarr uppcnDa trip sig ide fläste utkommande författningar, fullkomnar ofta det allmänna eläundet! Till detta på rikets handel ytterst mevligt inverkande, få vi slutligen i underdånighet tillägga det i sanning ömkliga tillstånd hvari kringliggnde landsorter sig befinnal — Ingalunda må E. K. Maj:t bedömma landtmannens financiella ställning efter folkstockens möjliga ökande genom jordens för öfverdrifna styckande, hvilket blott alstrar fattigdom, eller af det, att utskylderne i allmänhet till statskassan ordentligen ingå, då detta som oftast torde ske genom utpantningar! — Ett godt ibland trenne missvextår kan visserligen å sina ställen något afhjelpa nöden, men det vanliga underpriset vid dylika tillfällen å jordens afkastning; landtmannens skuldsatta ställning till stalen, privata och diskonterna, hvilken sednare lånaeutväg för honom tyckes vara beredd till skatternas möjliga betalande, — och dessa oerhörda onera som trycka allas vår mor, — lemna honom sannerligen fö ga öfver för morgondagen, utan de största ansträngningar! — Hvad kan väl således blifva öfrigt af hans goda, att dela med stadsbon, hvilken, likasom bonden och den närande delen af nationen i massa, allt mer och mer tryckes af utgifter, under det alt inkomsterna ideligen minskas? — Likasom landtmanneos jordlappar har stadsbons stenhögar tid efter annan, under missväxtår, rörelsens afoch skatternas tilltagande, måst graveras, och kunna vi således, så länge detta beklagansvärda förhållande synes vara mera i tillän aftagande, icke utan de största bekymmer emotse framtiden, så vida icke E. K. Maj:t uplyst skulle behaga ädelmodigt tillvägabringa sådane ändamålsenliga representativa reformer och sådane reorganiseringar och inkränkningar i allmänhet, com på en gång kunna bereda folkets sällhet och fästa den medborgliga Kronan vid det Kovgliga diademet å E, KMaj:ts lagerkrönta hufvud? Måtte E. K. Maj:t öfverallt på sin väg igenom riket finna lika upprigtiga tolkar af Svenska Folkets belägenhet och anspråk, som inom dessa göthiska vallar, och svenska Nationen skall då med förtröstan till sin Konungs ädla hjerta kunna hoppas den tid icke vara aflägsen, då nordstjernan åter kommer att nedblicka på ett folk, som blifvit lyckligt genom sin Konungs vishet. äfven här väntar E,. K. Maj:t ett mottagande, hvilket möjligen torde motsäga vår verkliga belägenhet, ty med nöje göra här, (ter en återgång från flärd och yppighet icke är tänkbar, så linge exempel af enkelhet och allvar saknas i hufvudstaden!) de obemedlaidie en liten och de bemedlade en större unppollring för en älskad Konung; men antalet af de fattiga som njuta vårt understöd; kursecs enorma höjd på vår börs, skeppens ringa antal i vår hamn, och det gräs som frodas på via torg ) äro hbeklagliga omständigheter, hvilka icke kunna förvilla den verklige tänkaren, elSE a