Aftonbladet – 7 september 1832, sida 3

i STORMKLOCKAN. Den 9 Ang. Konungens och Drottningens af Belgien förmälningsdag, hade tvenne damer från landet färdats till Reims, för inköpande af diverse hushålls—förnödenheter. De hade med sig en dräng, som aldrig sett något märkvärdigare än kyrkklockorna i sin socken, och frestades att af nyfikenhet se sig omkring i den nya verid dit hans lyckliga stjerna nu hade fört honom, Sedan han hade strukit fram och återgenmonn stadens fredliga gator och gapat sig mätt på allt det myckna förunderliga ban såg, ställde han slutligen kosan till Domkyrkan , det första: föremålet för alk vettgiriga resandes nyfikenhet, Han blef insläppt i kyrkan, och, hvad som öfversteg hans djerfvaste förhoppningar, för litet drickspeoningar lyckades bam till och med utverka tillstånd att få stiga upp i Tornet. Efter några timmar väckes hela Staden ur sur lugna sorglöshet af klockornas klämtning och frin alla håll höres det förskräckande ropet: elden är bös-. Larmtrummån går, Nationalgardet församlar sig b största hast, och öfverallt springa sprutkarlar, ifrige: att vinna första brandpremien. Men ingen vet hvar elden brustit lös; slutligen gör man den harmfulla upptäckten, att de goda stadens inuevanare samt och synnerligen lupit Aprilnarrar, Snart utrönes att klämtningen börjats i Dome kyrkåaas torn, och att denna signal satt alla de andra klockorna i gång; en förfärande misstanke bo mägtigar sig folkmassorna och drifver dem till Duny-kyrkan. Det är ju klart som dagen, alt näora upp roriske hafva valt det höga parets brölloppsdag, för alt i Reims börja en revolntion! det är Carlister a säger den ene; det är Repubiikaner, ropar en annans; en ny torukonspiration, lik den i Nötre Dume Förbittringen stiger, och Nationualgardet kan mek möda rälda kyrkan för inbrott at folket. Nu först erinrar sig klockaren, att han förnt slippt. in en karl i tornet, och att han af ovarsanvber kommit att stänga bononm inne. Straxt anstilles un— dersökning och den stackars fången ertappas , inkru— yen i ett hörn, halfdöd af förskräckelse. Han slävas: till fängelset beledsagal af folkhopens förbannelser , och rysliga botelser, samt bekänner vid förhöret. i sitt bjertas oskuld att han; då han fann sig im stängd af klockaren, ej viste någom annan rada att klämta.