Aftonbladet – 6 september 1832, sida 2

annpu alt vara lika obestämdt som förut Frågan om stridigheternas afslutande mellan Holland och Belgien synes väl skrida närmare till sin utveckling, sedan Konung Leopold efter sin återkomst från Bräsel, flere gånger försäkrat, att hans trogna Belgeri detta fall kunde hysa fullt förtroende till. hans bemödanden, och äfven Fransmännens Konurg gifvit löften till Belgernes förmån. Men hvad betyda nu för tiden sådana ord, öfversatta till handling? Konung Vilhelm af Hollard är för klok för att eftergifva något af ett språk, som, i följd af den fiendtliga ställningen och de båda folkens rakt motsatta intressen, är nationelt hos hans undersåtare, i synnerhet som han lätt kan beräkna, att faran af hans ihärdighet tills vidare icke är stor, då han har de stora makterna på sin sida. Hen medger väl numera för syns skull en del af conferensens påståenden; men uti den hufvudsakligaste omständigheten -har h n icke vikit en hårsmån, nemligen i frågan om skeppsfarten på Schelden, Han har väl den godheten att medgifva Belgerne rättigheten att färdas på denna flod; men endast emot vilkor, att få beskatta dem med en tullafgift, efter samma berakving som gäller för farten på Rhe: floden, Så länge dessa anspråk fortsättas är det emedlertid omöjligt att komma till någon slutlig förening. Scheldefloden är hufvudådern för hela den Belgiska Rikskroppen, och Antwerpen hjertat deraf, om vi så få uttrycka oss. Tillstänges eller afskäres denna åder, så upphöra äfven de öfriga lifsorganernas funktioner och hela landets industri aftynar, då den, beI tungad af stora tullafgifter, icke mera kan uthålla concurrensen med andra länder. Ingenting kan mera visa, huru litet Holländarne fråga efter rättvisa och billighet, än det envisa fortsättandet af nyssnämuda anspråk. .Seheldefloden ävda upp till Antwerpen skulle lika mycketkunna anses för en vikaf hafvet, som en flod; det har blifvit anmärkt, att dess stränder icke såsom Rhens bhehöfva underhållas genom artiliciella bankar och muddringar, och de största krigsskepp kunna manövrera der likasom I mynningen af Tajofloden eller Themsen. Den har också hittills vid de Boropeiska makternas fördrag varit räknad till de stora Europeiska vattsen, i hvilka segelfarten icke kunde stängas af den ene ägaren will strän lerne för den andre. Svårligen skola ock Antwerpens iRnevånare låta belaga sig denna rättighet. Vi ha sett i de sednaste tidningarna från Brissel, att de förklara sig hellre vilja förgås i striden för sin Leliga sak, än afväga sig sjelfva bufvudvilkoret för deras tillvaro såsom nation, och blifva tullvasaller under den Holländska kronan. Under närvarande system hos de öfriga makterna ser det således snarast ut, som frågans afgörande nu skuile bero på Belgerne sjelfva, Göra de med vapven ir band sin fordran gällande: då först torde de höga principalerne för conferensen taga saken alfvarsamt med Konung Vilhelm , för att undvika ett allmänt krig. Då först är det ock som Kung Vilhelm lärer anse sio behöf