Republikanerna på Stadshuset och Patrioterna hes Lointier, hvilka alla. vore af den tanken, att man, innan man skred till utnämnande af en defivitif Regering, nödvändigt borde rådfråga nationen; den hade också motstånd af en annan natur att besegra. Vid Kamarens öppnande 2:ne timmar derefter, var man mera än någonsin villrådig. Man talade än om Hertigen af Orleans, än om Hertigen af Bordeaux, än om Hertigen af Angouleme och till och med om Carl X. Det var i detta ögonblick som man hörde Hr Sebastiani (den nuvarande Utrikes-ministern), då man talade om den på Stadshuset hissade trefärgade fanan, säga det ges nu intet annat nationelt. än den hvita fanan, Det Orleanska partiets sak stod alltså helt och hållet stilla. I Kamaren rådde samma villrådighet och äfven obenägenhet, Hr de -Sussy kom i detsamma med Konungens anbud att återtaga förordningarna och bilda en ny Ministere. Man väntade Hr de Mortemart. Man talade om stämplingar för att bereda uppskof i representanternas beslut. Kommissionen disputerade om den skulle antaga eller förkasta Carl X:s och Hertigens af Angouleme afsägelse. Hr Lafitte, som såg att ingen tid var att förlora, lät underrätta kommissionen, att, om den dröjde längre, skulle de deputerade skrida till öfverläggning, ulan att afvakta dess utlåtande, Detta skickligt vidtagna och djerfva steg beredde Orleanska partiets seger. Följande dagen, lördagen, begaf sig den deputation, som skulle erbjuda Riksförestånderskapet åt Hertigen af Orleans, till Palais Royal. Oheslutsam och tydligt beherrskad af fruktan och hepp talade Hertigen länge om sina familj-förbindelser med Carl X3z ban sade slutligen att han ej kunde fatta sitt beslut innan han rådfrågat en person, som nu ej fanns der närvarånde. Hertigen gick in i sitt kabinett, dit Hr Dupin och Hr Sehbastiani genast inkallades. Hvem menar väl Läsaren, att den person kunde våra, hvars råd Hertigen i detta ögonblick behöfde? Furst Talleyrand. Hr Sebastiani skickades till Hr Talleyrand med de Deputerades förklaring, och han svarade helt torrt: det är braz; man måste taga mot. En deputation al Kamaren begaf sig till Stadshuset för att underrätta Lafayette om detta steg, och Riksföreståndaren skickade för att Komplimentera honom. HLafage!tte trodde hvad man lofvade, använde sitt inflytande hos cheferna för rörelsepartiet till lugnets bibehållande, och förband sig å sin sida att af den nya Regeringen utverka de garantier revolutionen hade rätt att fordra. Se här det samtal han hade med Riksföreståndaren, då han förelade honom grunderna för det bekanta stadshus-prog:ammet. Ni vet, sade Hr Lafayette till Konungen, Fa . .1 anv ee 2? 1.9)