nen, hvilket dock icke kunde afsärja Fartygens sammanstötning. Efter gifven anledning från kärandesidan, erivrede Capitainen Berg soner att det varit för horom cemöjligt, att gå akter om Jakten, men att det icke vore omöjligt att för Segel gå med kiyssning genvom Bockholms sund, och att felet vid berörde twlilfälle helt och bållet låg hos Haglund; dock förnekade Capitainen Bergner sig hafva utspridt, att SkeppareEmbetet bade någon del i det fel Haglund begått eller wvågon ovilja emot Ångfartyget, hvarföre Capitainen icke hade förolämpat Skeppere-Etubetet, utan vore det deras egen sak om de togo åt sig något af det, som vore sagdt om Haglund.