Aftonbladet – 29 augusti 1832, sida 1

i synnerhet de sluga Norrmanderne,; äro i all mänhet böjde att till hvem som helst 4ittala hvad de tänka. Eller kanske är detstr tec-. ken till missnöje att den delen af folket, So: intresserar sig för det allmänna, iakttager tystnad då man frågar dem något i dithörande ämnen? Endast de unge, som äro intresserade för ideerna, tala obeslöjadt om republikens i deras tanka oundvikliga annalkandel; och Carlisterne, som äro tillgifne ett personligt intresse, insinuera på allt vis sitt hat till de nu varande maktinnehafvarne, som de skildra med de mörkaste färger, och hvilkas fall de förutsäga, nästan på degen och timman. Carlisterne äro häri trakten (omkring Havre) temligen talrika, Detta förklaras lättast deraf, att några personer af den fallna Dynastien plägade här i nejden tillbringa sommaren, och voro temligen afhållne af alla, I synnerhet var detta fallet med Hertiginnan af Berry. Hennes äfventyr äro derföre samtalsämnet i denna provins, och de katholska Presterne hitta på den ena fromma legenden efter den andra, för att förherrliga den politiska Madonnan och hennes välsignade lifsfrukt. Förr voro Presterne icke så alldeles belåtne med hennes andaktsöfningar, då hon likväl stod som bäst hos folket. Den lilla nätta Frun är icke så bigott som de andra, hette det då allmänt: — se hur verldsligt kokett hon promenerar i processionen med bönboken i hand, cch dryper vax på sin svägerskas släp, den arga, skenheliga AugoultmesP Dessa tider äro förbi: den glada rodnaden har försvunnit på den stackars Carolines kind, hon har nu blifvit lika from som andra, hon har nu sitt vaxljus så upprätt, att det icke är heones skuld, och icke Presternas, att icke hela Frankrike itändes deraf. — Det Katbolska Presterskapets inflytelse är i denna provins större än man tror i Paris, Vid likprocessioner ser man dem tåga omkring i sina messrskjortor, med kors och fanor, under melancholiska sånger; hvilket förekommer besynnerligt då man kommer från hufvudstaden, der sådant är strängt förbjudet af Polisen, eller snarare af folket. Allt medan jag var i Paris såg jag ingen enda Prest i siu skrud deltaga i något liktåg. De Nord-Fransmän åter, som. hvarken tro på republiken eller mirakelbarnet, utan blott önska Frankrikes välstånd, äro likväl derföre just inga ifriga anhängare af Ludvig Filip och berömma-honom icke för öppna tänkesätt, utan beklaga tvärtom quwil nest pas franc; de äro intagne af den öfvertygelsen, att han är en man af nödvändigheten; att man måste understödja hans anseende, så vidt det allmänna lugnet beror deraf; att alla emeuters q väsande gagnar handeln, och att man i allmänhet för dess skull måste undvika hvarje ny revolution likasom kriget. Detta frukta de dock icke för dess egen skull: ty de äro Fransmän, och således af ett stridslystet tem; vv aa AA tån Asa FS a a a a