Aftonbladet – 28 augusti 1832, sida 2

SVE MI TRTSULM RAM JLILREESERSMef Rv 0 vv 6 tJ rt bivistade det sednaste lustlägret härstädes, har af Hans Maj:t Konungen erhållit en briljanterad Svärdsorden. — Under en oviss afvaktan af någon förändring i den Portugisiske härförarens ställning, sora gått att i frihetens och legitimitetens förenade namn rycka Portugals krona från sin lyranniska brors hbjessa, synes ändteligen, i följd af de sednaste händelserna, ett ljusare skifte vilja ingå på en annan punkt af vår verldsdel, hvarest nationens och sjelfva folkrättens intressen redan länge varit uppoffrade: icke åt den ombytliga vapenlyckan, utan, hvad som är ånnu värre, åt den mattande uppskofspolitik, som nära tvänne år utgjort hela Europas förundran. Läsaren lärer ännu hafva i friskt minne, huritledes afgörandet af tvisten emellan Belaien, och Konnngen af Nederländerna, som utgjort det hufvudsakliga föremålet för den YLondonska Conferensens sammanvato och otaliga Protokoller, i början sades icke möta något anna! hinder än utväljandet af en Konungz huru de stackars Belgeråe i den tiden gingo från dörr till dörr hos det ena Furstehuset efter det andra, utan att finna någon prins söm ville eller vågade emottäga den erbjudna kronan; och huru, sedan Prins Ecopold slutligen blifvit vald, och de aderton artiklarna förgäfves erbjudna åt båda parterna, första akten af detta politiska skådespel slutades med de 24 artiklar, som innebhöllos i traktaten af den 135 November. Det är egentligen ifrån denna tid, som den fredälskande diplomatiens handlinassätt trädde synbart i dagen. Traktaten undertecknades af de fem stora makternas Plenipotentiärer såsom slutlig och oåterkallelig, men de stora makterna sjelfva, som utskickat Plenipotentiärerne, visade nu, med undantag af Enzland och Frankrike, att de icke hade så stort alfvar med fuallinakterna: de godkönde icke deras namns undeskrift. medelst sn ratifcation. Hvem minnes icke ännu, hvilket 1visteämne detta gaf tidoimgarna i alla länder ch med hvilken bitterhet den Fransyska juste-rnilienPegaeringens tidningar, samt deras apor i nåora andra länder, ja, till och med några af de Engelska liberala bladev, klandrade dem, som i sin menlöshet vågade draga i tvifvelsmål de Höga Monarkernas afsigt, att bringa denva angelägenhet till ett lika snart som för rättvisans skull och den allmänna spänningdr i Europe, efterlängtadt sot, Bland annat påminna vi oss, att Franska tidningen Alessager des Chkambres, som då var ministeriel, ifrån traktatens datum till slatet af Januari, några och sjuttio gånger berättade, att ratificationerna hade anläindt: — allt förgäfves, Slutligen utsattes den 15 Mars såsom den dag, då den oåterkelleliga traktaten oåterkalleligen skulle ratificeras, äfven af Ryssland. När nu denna dagen var förbi, hvad hände? H. M. Ryske Kejsaren, som alltid uppriktiet hade önskat tvistens bilaggande, endast med vilkor. att Konuocen af Holland