1. On sadan utgångspunkt bör väljas, att ämnet derifrån kan steg för steg utvecklas, Jutan all nagonstädes behöfva omnämna någonting väsenduigt, som först längre fram sjelf förekommer ull förklaring, Sålunda skulle jag vilja, att t. ex. en Lärobok i Christendomen började med en blick på Verlden och Naturen; derifrån öfverginge till Verldens uppkomst eller Skapelsen; hvilka egenskaper Staparen måste ega; hvad Han fordrar af menniskan; huru bon förlorat förmågan att uppfylla dessa fordringar; och slutligen hvad medel blifvit henne beredde till Salighet. 2. fadelninzgarne böra vara strängt Logiska, och alla begrepp bestämmas med yttersta noggranhet. Det är med en bok likasom med en: stor Stad. Ju rakare Stadens gator äro, och ju fullkomligare de skära hvarandra utt räta vinklar, desto lättare är det för fremlingen att orientera sig och lära sig hitta dit han vill. Och hvad gatorne äro i Staden, det äro indelsingarne i Boken. 3. Framställningen bör häldst vara Aphoristisk, så alt Läsaren må förnimma, att han med hvar sats gör etl nylt steg rakt fram emot målet Jas;kan sålunda för min det icke gilla den så kallade Catechetiska methoden, eller framställningen i frågor och svar. Ty dels blir föredraget långsläpigt derigenom, at: samma sak måste mer celler mindre förekomma både i frågan och svaret: dels blir tankegången allt för mycket afbruten, slingrig och vacklande, genom nödvändigheten att ofta upplösa den enklaste sak uti flere frågor: dels skulle för söket att undvika nyssnämade olägenhet medföra, såsom man vauligen ser, det felet, att det svaras på vida mer, än som blifvit frågadt: och dels slutligen att denna methad läm par sig allt för mycket till utanläsniong, för att göra saken rätt fattlig af förståndet, och vänjer Lärjungen att i den uppgifna satsen icke se svar på mer än en enda bestämd fråga, då han deremot eljest skolat batrakta den från flera sidor, och finna svar på mångfallliga olika frågor. 4. Föredraget bör vara enkelt och klart, samt alla konstord valdsefter Språkets anda så all de utan förvisle!se bestämdt uttryckas hvad de skotta beteckua. De som tro, att man bör skrilfva barasligt och enfaldist, tör alt göra sig förståd af barn och enfaldigt folk, misslaga sig: helt visst högeligen. Jag har älminstone vid mina föreläsningar för Bar morske-Lärlinaar alltid funnit, att äfvea enfaldigaste kunna lättare uppfatta ämneanr, saruma mån dessa äro systematiskt och strin LogissE uppställde, samt med vetenskaplig noggrannhet uttryckte. Beträffande sjelfva undervisningen, an:er jag, säsom ofvanför blifvit i underdånighet antydt, ingenting, som skall fattas af förstågdet, böra få läsas utantill. Dist vågar jag i underdånighet tro det vara, att Läraren uppläser ett stycke ur Läroboken, samt dervid fäster Lärjungarnes uppmärksamhet på allt, som kan vara anmärkoingsvärdt, förklarar sa ken: ännw ytterligare, och upplyser den eflet