(Slutet af Engelska underhusets debatt öfver Hr Bulvers motion. Se gård. bladet.) Lord Palmerston yttrade i anledning häraf, att ehuru han icke i egenskap af Minister ansåg sig upkallad att uttala en opinion om hvad som passerat i Tyskland, så fann han likväl som enskild, att Tyska förbundsdagen för sig mycket öfverdrifvit de faror, hvilka den trott sig behöfva förekomma, och att medlen gingo långt öfver hvad ändamålet erfordrade. Men besluten rörande staternas inre ärender hade icke sammanhang med de yttre, och han visste då icke på hvad grund andre kunde blanda sig i saken. Hvad det opinionskrig heträffar, som deraf kunde upstå; och antända andra länder, så skulle Engelska regeringen i sådant fall hafva rätt att mellankomma såsom en bland dem, hvilka undertecknat traktaten i Wien och med anledning af sina handelsrelationer. Men månne dessa faror kunde undvikas genom motionen? Talaren försäkrade i öfrigt motionären, att Regeringen icke vore likgiltig vid den ifrågavarande händelsen, och visste att upskatta vigten af dess orggtändigheter. Så länge som Engelsmännen ären handlande nation, och hafva stora förbindelser med andra länder, skola de a!tid taga en liflig del i Tysklands och andra constitutionella staters oberoende. Emedlertid ville han icke tro, att Tysklands constitutionella frihet vore comprometterad genom Tyska riksdagens beslut. Han kunde icke föreställa sig att de stora makterna gerna skulle se sina grannstater falla, i följd af frihetens förlust. De borde tillräckligt känna faran af en conflikt emellan folk och Regering, och äfven med afsigten att göra slut på alla uprorsförsök, kunde de icke vara blinde ända derhän, att icke se den fava, för hvilken de sjelfve utsatte sig genom det okloka och orättvisa försöket att tillintetgöra en nations fria consti-, tutior er. Talaren erinrade vidare, att Englands Ministrar icke voro ansvarige för heslut som vid-togos af Konungen i Hanover; men ansåg sig i allt fall kunna uplysa, att Kungen af Engtand långt ifrån att vara fiendtligt sinnad mot frihetens sak, och misskänna de grundsatser, på hvilka Hanoverska:thronen blifvit grundad, bade efter förbunds-beslutets undertecknande, skickat en communication till de Hanoverska Ständerne, hvarigenom Undersåtarnes privilegier erhöllo bekräftelse och utvidgning. Flere Ledamöter yttrade sig i målet, hvarefter motionen förkastades.