Aftonbladet – 17 augusti 1832, sida 1

en kl. 6 eftermiddagen. blesserad; falskt att någon blifvit kastad i Seinen eller kastat sig sjelf dit för att undslippa Stads-sergeanternes etler municipalgardets förföljelse. En mängd Poliscommissariers sammanstämmande rapporter hade deremot uppgifvit, att den 28 Juli, omkring kl. 10 e. m., vid pass 300 personer skockat sig tillsammans i Faubourg St. Denis, och maischerat framåt un? der republikanska sånger, blandade med x0 pen: Ned med Ludvig Filip; ned med justemilicun; lefve republiken! Desse rop Håde förnyats då de kommit till Juli-offrens grafI var, hvarest en del hade klifvit öfver jernstaketet sorm omgifver dem. Hopen skingrades af soldaterna ), men omkring kl. 11 hade de åter stämt möte vid Arcole-bron, för att derifrån gå till Pantheoa. Ett kompari municipalgarde och några polissergeanter jemte en freds-Officer (2) fingo då befallning att begifva sig till stället, för alt skingra den nya sammanskockningen. Vid ankomsten till Gröve-platsen, gick municipalgardet genom hopen af orostiflarne (!) som höllo på att sjunga Marseiller-marschen, hvaraf hvarje vers beledsagades med uproriska 1 Op. ar Vid åsynen af den väpnade styrkan, togo orostiftarne till flykten, åt guai de la cit, er några polis-sergeavter arresterade tre individer, som tycktes? tillhöra anförarne för detta slags upplopp. Hittills hade ingen våldsamhet skett å nägondera sidan; men i detta ögonblick störtade sig åtskillige af hopen, beväpnade med påkar, på polisbetjeningen och misshandlade flere af dem. De tvun305 då att möta våld med våld. Denna berättelse af polisprefekten motsäges likväl af en mängd andra uppgifter, La Tribune uppgifver till namn och bostad en ung man Mir Huson, som fått ett sabelhugg i hufvudet, och blifvit frälsad af en menskligare polissergeant ifrån de andres våld. Han hade i början förlorat sansningen och då han återvann den, såg han omkring sig flere af sina kamrater som lågo på bron döda eller sårade. Han lyckades slutligen resa sig upp, då polisbetjenten lopp emot bonom med rörelse, kastade sin värja i Seinen och ropade: Det är nog! jag vill icke längre vara med om att mörda mina likar. Han erbjöd den sårade att I föra honom till Hötel-Dieu; men då denne vägrade, sade han: Fraåls Er, ty om de andre fa se er, så är det gjordt med Er. Tvihune ikläder sig unsvaret för sanningen häraf, En vid namn Guerard, har adresserat följande berättelse till le Temps: Då jag återkom från gatan St. Antoine, och passerade öfver Arcole-bron kl. 412 der ) Mao kan tänka sig hvilket mod erfordrats att på en Julidag möta faran af 300 obeväpnade personer, och skingra dem med