Aftonbladet – 13 augusti 1832, sida 3

ratt, OCNI andit acrmta forenadce angelagen heter, äger Presterskapet dock de a:ne tillfallen, som nyss nämndes, Synodaloch Riksmötena. — Om nu Hr Biskop Thyselii proposition och reservation, att ett antal af ej mindre än 6 Pastorater skulle inom Stiftet på en gång förändras till 1i:sta classen, represeoterar den esprit som råder inom Consistorierna till acqvisition för Skolan; (ty att rista classens Pastorater innehafvas af Skol-Lärarne är naturligt, enligt nu gållande, befordringslagar, och bevises af Stiftens matriklar; — et hinc ille lacry ma); Så representeras den esprit, som hittills varit rådande vid Riksdagarna, af det egna och besynnerliga skäl till. uppskof med det slutliga afgörandet af ny KyrkoLag, hvilket Cleri Comitialis -Circulär af den 13 Maj 1830 i följande enfaldeliga ord wupptager: flere Stift ägde bland Ståndets Fullmiägtige ingen Consistorialisz(1!!) Sid. 13: Riksdagsordningen har dock i 13 S. 1 mom, rättvist ioselt att de, som samlat sina meriter och erfarenhet inom Kyrkan, äfven borde representera den i afseende på dess natur såsom Stats-element. Riksdåagsordningen nämner och bestämmer derföre uttryckligen att PresteStåodets Fullmäktige skola vara Kyrrkoherdar och Comministrar. Ännu utgöra väl de Kyrkoherdar, som genom Presterlig tjenstgöring erhållit befordran, ett ungefärligt lika J stort nummertal med dem, som genom Skolan gått till Pastorater. Om de förre ville nu så laga, att äfven de så väl vid Synodalsom Riksmöten representera och representeras, så vore sådant alldeles ieke för bittida, helst Consistoriuin i Strengnäsj gifvit ett tydligt bevis på möjligheten, att så tillämpa nu gällande befordringslagarne (hvilka allenast vid desse 2:ne tillfällen, — man måste ofta upprepa detta — komma under Presterskapets bedömande), att, med uteslutande af erkänd, mångårig, öfvervägande Presterlig Embets manna-skicklighet, så afpassa Pastoral-Examens betyget, att på denna, af Consistorium Beroende och för bedömandet af verklig både förtjenst och beflordringsratt osäkra och ephemeriska måttstock, nu mera hvilar ett ioflytande, gembim hvilket en redlig, duglig och verklig Piest kan gå miste omlönen för mångåriga, ansvarsfulla, vigtiga och årliga mödor. Den som kände Biskopp Wallqvist, hvilken det nu blifvit på modet att både pro och contra åberopa, vet altförväl att hans afsigt med den tillökning af 1724 års oformliga privilegier han genom Kongl. förordningen af d. 21 Aug. 1780 förskaffade undervisningsverket, icke var så alldeles fri från en hierarchisk natur, hvilken för sina grundsatser och andamål måste verka på det sätt den gjorde, neml. verka för dem, på hvilka denna natur kunde åter i sin ordoing utöfva det närmaste inflytande, det är: Skolans tjenstemän; och om de löjliga förmånerna för en graduerad framför ena ograduerad vid afläggandet af Specimen Cathedraie icke bevisa mer, så hevisa de åtminston esanningen af hvad här nu anfördes. Wallqvist var dock för mycket uplvst och klok.