Aftonbladet – 8 augusti 1832, sida 2

Mmm DM MM MM rm rr M mm vm mm mmm JJMfrmmrmrmmmMm mmm ——— BARE RER EAA ff en JT RMS UTM MM 2LINVV äl ee Under denna rubrik förekommer i Tidningen Skånska Correspondenten en upsats, hvil-ken med klarhet, samt ev varm och nationlig kansla uttrycker Förf. åsigt ofver de krafter som finnas hos Svenska tolket, och de förhoppningar som derpå kunna byggas för fram tiden. Vi låna för våra Läsare följande utdrag uv denna förträffliga upsats: Om. det är en pligt för den, som redligt älskar Fäderneslaudet, att söka komna till kännedom af dess verkliga ställning, för atti den krets man verkar, i någon moln kunna gagna, så är det en ej mindre helig pligt att ätven der man ser brister och ofull komligheter, skulle de också framställa sig under mörka och nedslåcude aspecter, dock icke låta modet falla, icke tro allt nödvändiot skola föra till försämring, utan fastimer med omsorg söka opp hvad som kan leda till en sladare, mera förboppn: ingsfull enbliicl k af det tUllkommande. Det ligger icke i Svenskens lynne att förfärass modet i hans bröst är vuxit alla lägen hvari kan kommer; han skådar lika oför-skräckt fiendsus svärd som tidens trångmål och faror, hans historia har gjort honom förtrogen med bädna, och lärt honom att besegra dem. Det vore således orätt att endast klaga, det vore otacksamt mot Försynen, som icke lemnat oss utan medel att förbättra vårt läge, blott vi med alfvar söka derefter, och ej försmå alt begagna dem då vi finna dem. Vi äro ännu ett folk kalladt till böga. öden: att vårda frihetens heliga eld i Norden, och mot vår strand skall mycket af tidens förderl bry-ta sig, och aldrig hinna fram till våra stilla: dalar... Må vi blott ej sjelfve i neslig overksamhet, i glömska af vår bestämmelhe skjota: från oss det goda, som, då vi alfvarligt vilja det, står färdigt att bo med oss bland våra fjell och våra skogar! i Hvad som, efter vår åsigt, I sig innesluter grunden för alla förhoppn: Bar om ett lyckligare samhbällstillstånd i vårt land, är den ännu, såsom vi tro, tillsina grun: Idi. 12 bibebt ållra Svenskheten och ursprunglig a kialten hos vår Allmoge, och tillväxten af en Medelolass som allt mer och mer drager sig undan inilytelsen af den moraliska pest sinitta, s som utsprider sig från samhällets högre regioner. Der menkligt värde Jupskattas efter sk bdebref, der en prydnad på rocken kan utgöra mål för ärelystuad, och lycka mätas efter en bl: ck af nåd från makten, der har en förvirring i bearepp, en sjukdom i själen inträdt, och skola verka förstöran-de för all samhalls sdyg ed, alla ädlare tänkesätt, om kärnan af natiouen icke bibehåller. sig rena