Aftonbladet – 8 augusti 1832, sida 1

Utdrag af ett bref från Paris den 15 Juli: Sistlidne gårdag, årsdagen af Bastillens nedrifvande, gick lyckligtvis lungt förbi, utan att någon villetro på det af polisen förkunnade upploppet. Men dagen var också så het, och en så tryckande luft låg öfver hela Paris, att kungörelsen om upploppet icke en gång drog ett behörigt antal nyfikna till stället, der upploppet skulle äga rum, Blott på den plats, der bastiljen en gång förstördes, visade sig åtskilliga grupper af menniskor, som stodo stilla i middagshettan, likasom för att af patriotism låta steka sig af Juli-solen. Det hette förut att de gamla bastiljltornen skulle lagerkransas den 14 Juli och Lafayette dervid få en hufs vudroll; men detta projekt måtte ha förfallit i följd af händelserna den 3 och 6 Juni, ock så tycks Lafayette icke för i år vidare önska sig något triumftåg. Troligen fanns på bastiljplatsep mera polisbetjening än personer af folket; ty man hörde bittra och smädliga anmärkningar yttras så högt, att endast förklädda moucharder voro istånd dertill. Ludvig Filip, heter det, vore en förrädare, nationalgardet förrädare, de deputerade förrädare, och endast Julisolen menade ännu ärligt med Frankrike. Hon gjorde det också verkligen, och genomvwärmde oss så grundligt med sina strålar, att man knappt kunde uthärda det. För min del gjorde jäg i hettan blott den anmärkningen att bastiljen måtte ha varit en ganska sval byggnad, och sommartiden lemnat en angenäm skugga. Då den förstördes , sutto fem personer fångna der. Nu finnas öfver tio statsfängelser, och i St. Pelagie ensamt