menbopede, och då, genom föremålens höga vigt, det förvillande och förledande i dinpa skrift antager en brottslighet af den mest betänkliga egenskap, yrkar jag bestämdt tillämpningen af deti sist anförda f och Mom. stadgade alternativ af kroppspligt, svarande emot bölernes maximum. — Enär således skriften efter milt påstående är afså brottslig bekaffenhet, att urbota bestraffning derå följa bör, och tidningens ansvarige Utgifvare befinnes vara i det förhållande, som Tryckfrihets-Förordningens 58. 10 Mom. afser, yrkar jag äfvenledes denna 8S:s och moments lämpande till närvarande fall. Jemte förbehåll att undfå del af Svarandens förklaring, hvarefter jag med slutpåstående i målet skall inkomma, samt att i allmänhet äga öppen talan i hvad vidare med saken gemenskap äger, slutar jag med den af hvarje redlig man länge kända och allt mer erkända anmärkning, att Statens lugn och Folkets välfärd aldrig på ett mera ingripande sält anfallas och äfventyras, än genom vanvördnad och smädeliga tillmälen mot dess Öfverhufvud, Försvararen af allas rätt och Skyddaren af allas säkerhet. Stockholm den 26 Juli 1932. A G. Fredholm,