tilskynda Ipgelska handeln millioners hvfnst och sprida civilisationens välgerningarVul det innersta af Afrika, v 4 Sedan bröderne Landers återkomst, har man allmänt gjort rältvisa åt deras förtjenster, En mängd subscriptioner hafva blifvit inlemnade till utgifvaren ef deras resebeskrifning. Det är till och med fråga om att genom en af dem företaga en ny expedition på Nigern; och denna gång blir regeringen tvifvelsutan mera gifmild; då frågan numera endast är, att draga nytta af de upptäckter men hittills gjort, med en obetydlig kostnad. En sådan ära som bröderne Landers kan icke förvärfvas utan stora faror. De ha utstått sådana af alla slag; hunger, sjukdom, slafveri och fattigdom. I flere länder väckte deras hvita färg en sådan förskräckelse och fasa, som djefvulens afbilder väckte hos oss under medeltiden. Flere gånger voro de nära Batt qväfvas i de ohyggliga kojor eller hålor, der man inqvarterat eller snarare nedgräft dem, och af en mängd nyfikne ouphörligt belägrade, De voro lycklige nog att bos konungen i Satunga utverka en kungörelse, som hotade med lifsstraff de närgångne nyfikne; en kungörelse som likväl icke alltid sattes i verkställighet, Ett lindrigare medel, som de en gång använde, — detsamma som polisen i Paris sedermera nvyltjat i större skala — var att spruta på bopen och såmedelst skingra den. På flere ställen visade deras värdar dem för pengar, liksom hade de varit sällsynta djur; då en grupp tillfredsställt sin nyfikenhet, lät man en annan komma in, utan att bekymra sig om tröttheten eller värman tillät de hvita resande att så länge låta se sig. I Badagry uttröttades de resande helt och hållet af att knäppa med fingrarne, kröka sig, skratta eller tala, med ett ord, af en hop åtbörder som man tvingade dem göra för att behaga ett folk, som de i sin dagbok kalla grimasmakare och pladdrare. Också kunde icke Richard Lander, hvilken annars skall vara så flegmatisk som någon af hans landsmän, återhålla några högljudda Engelska eder och önskningar, att åskådarne måtte fa. ra, för fn i våld eller ligga i botten på Röda hafvet, allt under det, den gapande samlingen kallade honom för en den älskvärdaste och bäste kamrat i wverlden. På några ställen uppväckte deras närvaro ett sådant skratt som det Homerus kallar oiterhålleligt; bröderne Lander synas icke bestämdt veta om de verkligen föreföllo de svarta så löjliga, eller om detta skrattande var en verkan af en nerfretning, I Bidjee, en betydlig stad, der våra. resande mottogos med mycken högtidlighet, tryckte Konungen skrattande deras hand, och folket, som var vittne till detta hbjertliga mottagande, klappade i händerna ec5 delade sin regents munterhet. DNå jag Haden till regentens son , säger Ricbers — H BR så genljöd staden af salfvor l sjuk ehuru denna handling icke inKR