Aftonbladet – 25 juli 1832, sida 3

Sundsvall, for alt kopa sad, emedan saden erhålles af de handlande derstädes för 50 procent bättre pris, än den Läns-styrelsen förskaffat hbitupp till de nödlidandes understöd. Beklagligen äro utsigterna för årets kommande skörd ingalunda lofvande En i Postoch Inrikes-Tidningen införd rapport, under rubrik: Östersund d. 8 Juni, försäkrar väl väderleken vara den gynmsammaste, och lofvar oss en god årsväxt. Men att detta löfte hålles, torde man, lika litet som vanligt, få lita på. De goda förhoppningarna om god skörd, hvilka man kan göra sig i Juni och Juli, betyda dessutom föga eller intet; emedan, som ofta händer, en enda Augustinatt kan göra de herrligaste utsigter till intet, och förstöra flera tusen menniskors lifsuppehälle för året. Sistlidne Maj, med undantag af de första dagarne i månaden, var kall. Uader större delen af derpåiföljande Juni hade vi torr väderliek och en häftig sommarvärma. De åkrar och ängar, som under denna tid ej fingo mnågon regnskur — och dessa lära ha varit högst få — stodo vid midsommarstiden förtorkade och bortvissnade. Sedan följde nära tvenne veckars kall nordvest vind, och nästan vinterkylig väderlek, hvarigenom, på många ställen, sista gnistan af hopp em god årsväxt utsläcktes. Nu ha vi omsider fått något regn; men, ty värr! för många åkrar och ängar allt. för sent. Vi ba således fullt skäl till fruktan för ett missväxtår till. Och hvad skall det väl då blifva af det arma, på spannmål och penningar aldeles utblottade Jemtland! Redan äro kindets fattige invånare skyldige, till de ofta prisade distriktsmagasioen, öfver 10,090 tunnor korn, enligt de af magasins-föreståndarae ingifni redovisningarna. Räntan å detta lån ifrån sistl. vinter eller vår, till den nästkommande, då skulder, enligt reslementet, skall betalas, bestiger sig således till mellan 2 å 3000 tunnor. När härtill lägges, att, sistl. vinter, få kunde betala räntan på sina redan då dryga skulder, så kan man taga för gifvet, att hela gälden med kapital och ränta till nasta år, belöper sig till ej långt från 15,000 tuanor. Hvart bär detta åt? — Denna omständighet, vittnar den om; fattigdom eller välstånd? — — Länsstyrelsens Östersundska rapporter och berättelser påstå, att härstädes icke är någon serdeles stor nöd, emedan — ett märkvärdigt skäl! — så få köpare anmält sig till den af Hr Landshöfdingen hitskaffade spannmålen. Det är lätt att inse det oviktiga i denna slut satts Det är ju naturligt, att den: behöfvande heldre köper en sädestunna för 13 å 14 Rdr, än för 20 och devutöfver, Det förra är priset på säden it Sundsvall: det sednoare på den Läns-styrelsen och landets iohemska handlande uatbjuada. Eno spannmålsskuld af 12 å 15000 tunnor vill ej mycket säga på en folkrvik ort, der spannmåls-produktioneo är ymnig, och utgör hufvudnoäringen, Ett enda års goda skörd betalar då denna skuld. Men annat är förbållandet i Jemtlaad, bvarest mången bonde, ä!ven i goda år, anser sig lycklig, då han får RT 1 a ee