Aftonbladet – 18 juli 1832, sida 3

LITTERATUR. Nord Amerikas förenade Fristaters: historia, af Philippi, (forts. fr. N:o. 163.) Resultaterna af koloniernas historia till denna tidpunkt angifvas af förf. sålunda: Steg för steg se vi den Europeiska kulturens öfvervigt allt längre mot södra (?) oceanen: undantränga Amerikas kopparfärgade innevånare, och dessa, bervröfvade medlen att fortsätta sitt vanliga lefnadssätt, småningom utslockna och stamvis utdö. Dervid visa sig tillika på ett ovedersägligt sätt hvad inflytande en klok och lagbunden frihet utöfvar på staters förkofran, då Massachusets provinser, oaktadt ett mindre gynonande läge och en vida senare grundläggning, likväl så hastigt förmådde öfvergå det äldre Virginien i folkmängd, välstånd, inflytande och magt. Såsom en oomkullstötlig sanning framställer sig wvidare, alt menskliga idoghetens och verksamhetens utveckling, då den befrias från monar—kiska former, undgår en viss tung och åter hållande motverkan, som, om än gagnelig för en redan fullkomligt utvecklad stat, likväl aldrig kan blifva det för en, som ännu är stadd under daning och uppväxt. Icke mindre lätt kunna vi förklara dessa i början så obetydliga provinsers häftiga begär efter oafhängighet och en sjelfständig regering; ty dels medförde deras förste grundläggare till det äde Amerika, såsom det förmånligaste sätet för ve-vublikanska idder, de Engelska begreppen om: frihet, sådana de nödvändigt skulle utveckla sig under den långa kampenj emellan parlamentet och thronen; dels skulle naturligtvis tullgifvenheteov för regenten försvagas, så väll genom anledningarne till utvandringen, som: genom det flere tusende mil betydliga afståndet, Härtill kom äfven, att handels-förbingelserna mellan kolonierna aoch moderlandet icke voro nog lifliga och indrägtiga, för art förorsaka någon öfvertygelse om dessa länders onmbärligshet för hvarandra, samt att de hvar-sen förenades genom politiska eller religionsband, emedan större deleov af kolonisterna ut gjordes af Dissenters, d.v.s. protestanter inom protestantismen, hvilka lika litet erkände det bi kopliga väldet, som börds-aristokratiens anseende, Hvar och en vällde blaud dem: en— dast i förhållande till sin förtjenst och flit; Etopas utmerglande lyx hade redan blifvit dem freumande; vanda och nödsakade, att blott genom exna mpsträngningar tillfredsställa