ej lät älven de frimodigaste opinimon-yttringar fattas, och detta var till och med fallet hos flera af de anseddaste embetsmännen. Framför allt omtalas det samtal Prinsen vid en för honom i nämnde stad anställd fest, hade med flere af stadens mest ansedda medbargare, och under hvilket prinen ådagalade ett lika öppet som allvarligt och rättänkaude lynne. Man klagade nemligen för honom ganska mycket öfver svårigheten att komma till rätta med Carlisternes stämplingar och handlingar i allmänhet, samt yttrade dervid en önskan om en mera nitisk medverkan å regeringens sida, eller till och med att den rent af genom utöfningen af sin myndighet skulle ingripa t och underlätta lagskipningen i dessa frågor. Meng provinsen -protes!erade högtidligen mot hvarje olaglighet; sådane kunde icke Julirevolutionen sanctionera, sade han. Konunszen, hans fader, egde visserligen benådningsiätt, menu den var af mildrande, ej skärpande natur och kunde dessutom ej utöfvas förr än ef.ter fälldt domslut. Då wan vidare på-tår det onda kunna utrotas genom kraftiga medel, åstod han sådant vara outförbart så snart ej chartan skulle sättas å sido; och att sålunda fordra en omöjlighet af hans far vore ej bättre än om man i regnväler ville tvinga solen att skina, Hvad GCarlisterne beträffide trodde Prinsen att de ej i opininiontn ezde något rotfäste. Carlism vore blott ett namn, ett tomt ljud, hvilket han sökte bevisa med hänsyftning på händelserna 1815. På gjord anmärkning att Patrioternes bekymmer och önskningar just ega silt uphof i deras ifver för thronen svarade han: I sanning! Vi skattå oss lyckliga att ingifva dessa bekymmer och önskningar, ty vi sympithisera me! patrioterne. Men hvarföre detta bekymmer? Man bar sökt göra oss misstänkta — och denna osmakliga beskyllning har funnit insteg hos många misstänkta att i bemlizhet arbeta för den fallna dynastin, att nedsätta fonder åt oss i Philadelphia. Härpå har jag blott ett ord att svara: är icke min Far comprometterad i afseende på exBourbonerne? Vet man icke att, i händelse af en reaction, hans hufvud skulle falla framför någon annans! Jag sjelf, måste jig ickeinse att vii Natiovalpartiets understödjinde, i upprätthållande af Juli-Caartan, finna vår enda räddning eller säkerhet. — Nationens sak, påstodo de närvarande, skulle dock förr eller senwre triumfera! Har dena det då icke redan, utropade Prinsen? Julistyrvelsen är ju mera intet företräda som VI behöfva till kämpa oss; den är et factum, och det kan ej annnat än väcka min ovilja att man nu åter försöker bringa en redan afgjord sak å bane. Julithronens vådor synas mig icke så seideles stora. Hur skulle väl Konungadömet knona gå under? Det sk alle nödvändigt ske genom upror, fremm inde invasion eller genom någan enskilt individ som fördref min Far fråu Tuilerierne. Upror? Dess möjliga framgång har jag aldrig trott på och de beklagansvärda dagarne, den 5 och 6 Juni, bafva visat att Nalionalgarde och medborgare öfverallt vilja ära ee es a . Ls ee oo ee 1 Y ot TN