Aftonbladet – 10 juli 1832, sida 1

hänga oaflåtligen fast vid förfädrens tro. Måtte denna tro få åtnjuta den aktning den förtjenar, och jag svarar E. K. H. för landets orubbade lugn. i Herr Biskop — var Prinsens svar — detta är en lag-fråga, som ej kan behandlas af mig, Lokal-auctoriteterne.... Men Ers Höghet, — afbröt den häftige prelaten — i 25 år, som jag innehaft stiftet, hafI va processionerna alltid fått ega rum. Jag har aldrig haft den smärtan att se dem inställde. Religionen är hötad. Jag besvär Ers Höghet: Skydd, för Guds skull, skydd åt denna religion, denna heliga tro, som genomgått så många sekler, och bragt så mycken sällhet öfver Frankrike! i Jag upprepar det, Herr Biskop, här gäller en lagfråga, som aldeles icke tillhör någon af oss att befatta sig med. Hvad Religionen beträffar så är den ingalunda botad. Var öfvertygad att den skall fortfara att vårdas och beskyddas. Måtte blott Presterskapet förstå sin pligt och sin kallelse; måtte det alltid hålla sig inom laglighetens gräns, så skall äfven lagen, å sin sida, lagen som måste lemna lika skydd åt alla, tagå detta -embete i sin skyddande vård,? Prinsens besök i Montpellier slutades lik väl icke så gladt som det börjat; sista dagen, då han skulle rnönstra Nationalgardet, gick väl aflt bra ända till qvällen, men då skulle ett grannt fyrverkeri afbrännas. Folket som strömmat till i massa för alt se prinsen och raketerna, trängde in på det med skrank omgifna rum der krutsatserna och fyrverkeriet tillagades, Skranket brast och en mängd personer blendade sig snart med handtlangarne vid fyrverkeriet; en allmän trängsel och oreda uppstod, hvarunder en gnista eld, måhända från någon cigarr-rökande spektatör, nedföll i ett litet krutfat; detta sprang iluften och antände dervid flera af de större fyrverkeripiecerpa, som sålunda på en gång ochi den största oordning afbrunno, Två personer dödades och 46 sårades mer eller mindre. farligt, Med anledning af de olika rykten, som circulerat rörande det sätt hvarpå den namnkunnige Chateaubriand behandlades och passerar sin tid i fängelset, har han till Redactionen af Le Temps aflåtit följande bref, med anhållan om dess införande i bladet: Mine Herrar! De olika uppgifter man roat sig med att kringsprida rörande omständigheterna vid och efter min arrestering, föranleda mig att bedja er ge publicitet åt följande med rätta sammanhanget fullt enliga förhållande: Då jag anlände till Prefekturen, fördes jag till hvad jag ville kalla loges de depot. Jag tillbragte der 13 timmar utan att beklaga mig, emedan man behandlade mig alldeles som de öfriga: fribet, jemlikhet och ära; det är min devis. Herr Polis-Prefekten, hvårs godhet jag icke nog Kan berömma, har sedan dess haft