Aftonbladet – 6 juli 1832, sida 2

fUlaste Yyl tUllstd,; SU Bab alluUuU ICKE njutit all den rättvisa gärd af högiktning, som han förtjenar. Men på samma gång måste vidå finna en nästan öfverdrifven blygsambet eller åt minstone en alltför Stoisk hkgiltighet för allmänhetens hyllning och opinion deruti, att han icke en enda gång inför sitt stånd till känvnagaf dessa åsigter, hvartill likväl tillfalle flere gånger yppade sig. I alla fall är denna anm:s uppgift, som icke bör kunna hafva skett efter en blott förmodan, så vigtig för efterverldens bedömande af den stora händelsen, att Hr Grefve Adlersparre icse kan finna besynnerligt om man önskar, det han icke måtte taga kännedomen om sanna förhållandet härutinnan med sig i gvafven. I sammanhans bärmed yttrar Anmärkaren? Om, i stället för jemkningar efter tidens kvaf, en total omstörtning af våra gamla, med vårt statsskick sammanväxta institutioner vore så lycklig, som våra publicister i allmänhet föreställa sig, hvilket torde vara nog problematiskt, bör man likväl besinna, att tiden icke år 1809 gynnade sådana 1alikala föresag. Napoleon? — menar han — som beberrskade Europas opinioner, och på hv:lken Sverige i synnerhet stödde ett grundadt, ehuru g7ckadt hopp, älskade fria samhällsfördrog lika litet, som någonsin de gamia avtokrate:ne. Häruti ligga flera misstag och niågat osam manhang. Först och främst ha vi icke hört, att pågon enda på den tiden yrkade en allmän omstörtning af våra Iostitutioner. ) För det andra förstå vi ej, bvad Napoleons hat eller kärlek till samhällsfördrag ? hade att göra med denna fråga. Svenska folket fick ju 1 alla fall genom Regeringsformen ett samhällsfördrag hvilket innebar all den inskränkning i Konunaamakten, som vi förut eller efteråt hört fordras, så vidt anm. icke till en mindre fihet i samhällsfördraget räknar Kopungens envåldsmakt i den ekonomiska lagstiftningen, hvarom visserligen varit delade tankar, eller det öfverväginde inflytande som Styrelsen kan utöfva på representationen genom dennas sammansältning. Derom hade Napoleon likväl troligen icke i bast hunnit taga så noga kännedom. Deremot var det just jemkningar efter tidens kraf, som de sedermera såkallade 1809 års wverklige män, eller det dåvarande mouvementspartietl föreslog, och sökte bereda, Ifrån dem förskref sig Lag-Gomite-n, den underd,. skrifvelsen om, en Comitå till Styrelseverkens förenkling, och discussionerne i Coustitutions Utskottet om grunderna för ett förändradt representationse sätt, hvilka företags utgång vi alla känna. Det bör i afseende bärpå anmärkas, att det ingalunda var Napoleon, som lade hinder i vägen för utvecklingen af de goda fröu, hvilka lades år 1809. Anmärkaren lärer känna lika väl som vi, att det egentligen var år 1812 som reactionen började visa sitt inflytande, just vid samma tidpunkt, då förbundet med Ryssland emot Napoleov ingicks. Hale SS at 3 2